Favorit i repris

Ursprungligen publicerad den 3 augusti förra året under BLM-protesterna (kravallerna) i USA. Här kommer den igen. Varför det? Mest för att jag känner för det! 

Jag är tillräckligt gammal för att komma ihåg en tid när vänstern faktiskt brukade inta vänsterståndpunkter. De senaste åren har jag därför baxnat över hur även väldigt radikala grupper långt ut på vänsterkanten har intagit alltmer absurda ståndpunkter. Vänstern idag verkar stödja Joe Biden, Europeiska Unionen, de stora techföretagen, ”corona lock downs”, grönkapitalism och jag vet inte vad. Kort sagt, vänstern låter som globo-liberalerna!

Och däri har vi kanske förklaringen till gåtan...

I samband med migrantkrisen 2015 blev det uppenbart att nyliberalerna och vänsterliberalerna vuxit samman till en enad globalistisk fraktion. Eller rättare sagt ett enat globalistiskt etablissemang. Vänsterradikalerna utgör helt enkelt ett bihang till vänsterliberalerna. Något vi ser väldigt tydligt idag, under kravallerna i USA, där Antifa helt enkelt är demokratiska partiets stormtrupper.

Hur uppstod denna situation? Jag antar att svaret står att finna i arbetarrörelsens misslyckande att driva igenom *sin* särskilda politik. Den enorma statsbyråkratiska apparaten valde då att inte längre knyta sina förhoppningar om ett ”rationellt” samhälle till arbetarrörelsen (och arbetarklassen). Istället började man betona olika ”identiteter” och deras tillskyndare inom medelklassen: feministerna, gayrörelsen, den anti-rasistiska rörelsen, trans och queer, etc. Samtidigt växte den byråkratiska apparaten samman med nyliberalismen. 

Det är inte så konstigt som det vid första anblicken verkar. 

För det första är nyliberalismen fullständigt kompatibel med vänsterliberalismen och ”identiteterna”. Dessa kan kommersialiseras, och ingenting särskilt hindrar en nyliberal ekonomi från att ha en vänsterliberal kultur, så länge klassaspekterna tonas ned eller helt utesluts från ekvationen. För det andra är ekonomin inte rent nyliberal ändå. Det finns en byråkratisk apparat för att reglera kapitalismen. Problemet är förstås att regleringarna aldrig verkar gynna vanligt folk. Däremot gynnar de den administrativa klass inom vilken vänsterliberalerna har en av sina sociala baser. För det tredje ”måste” nyliberalerna kontrollera t.ex. de arbetslösa. Vilket förutsätter en byråkratisk apparat. Gissa vem som erbjuder sina tjänster? På detta sätt har en symbios skapats mellan ny- och vänsterliberaler. Förutom den byråkratiska apparaten är de sistnämnda starka inom den ideologiska propagandaapparaten, som omfattar allt från skolor till dagstidningar. Där torde de även ha sällskap av mer utpräglade vänsterradikaler.

Det är givetvis detta som förklarar varför ”vänstern” (?!) plötsligt motsätter sig Brexit, försöker censurera Michael Moores kritik av grönkapitalismen, stödjer ett globalt undantagstillstånd mot corona (d.v.s. ett undantagstillstånd utfärdat av ”den borgerliga imperialistiska staten”), o.s.v. Man undrar ju varför t.o.m. den ”revolutionära” vänstern vill atomisera arbetarklassen och sätta den i karantän. Orsaken torde vara, att arbetarna då blir beroende av medelklassbaserade lobbyister och parlamentariker för att t.ex. få ut sin A-kassa. De blir kort sagt beroende av vänstern! Den breda uppslutningen kring massinvandringen beror på samma logik. Nyliberalerna vill ha billig arbetskraft, vänsterbyråkraterna vill ha röstboskap de kan kontrollera, administrera och ”hjälpa”. Nätcensur handlar om hur vänsterbyråkrater försöker utöva press på nyliberala storföretag, dock utan att faktiskt utmana deras exploatering av billig arbetskraft. I USA är både universiteten (som har skyhöga avgifter) och det tidigare Obamacare (egentligen ett sätt för försäkringsbolag att tvinga till sig mer pengar via staten) exempel på symbiosen mellan ”vänster” och nyliberal ”höger”.

Det förklarar också vänsterns underliga tunnelseende inför BLM-protesterna i USA. Eller rättare sagt Antifa-kravallena. Ser de inte att det hela givetvis är en provokation från demokratiska partiet, ett av de ”imperialistiska” partierna i USA? Innan detta är över kommer vänstern, inklusive trotskisterna och anarkisterna, att stödja ett *öppet* globalistiskt kuppförsök, antingen i USA eller annorstädes. Det kommer att vara vänsterns 1914.

Vad kommer att hända i framtiden? Min gissning är att alliansen mellan vänsterliberaler-vänsterradikaler och nyliberaler kommer att utsättas för stora påfrestningar under 2020-talet. Vänsterns alltmer bisarra och surrealistiska världsbild (där stöd till både fascistoid islamism och trans-rörelsen ingår) kan bli droppen för många nyliberaler. 

Men framförallt kommer det att handla om ekonomins utveckling. Eller brist på densamma. Jag gissar att nyliberalerna så småningom bryter med ”vänstern” och istället allierar sig med högerpopulisterna. Det kan ske på två sätt: antingen genom att högerpopulisterna säljer sig till globalismen (många högerpopulister är ju nyliberaler i ekonomiska frågor), eller att nyliberalismen blir mer ”nationell” och protektionistisk, samtidigt som den ökar utsugningen av arbetarklassen i det egna landet. Kanske kommer båda sakerna att inträffa som två distinkta faser?  

Frågan är förstås vad ”vänstern” kommer att göra. Att den skulle kunna svänga och alliera sig med en alltmer nationalistisk inhemsk arbetarklass låter inte så troligt. Ärligt talat har jag ingen aning. Jag skulle dock inte bli förvånad om dagens vänsterungdomar slutar som terrorister, när de inser att ”systemet” de försvarat bara manipulerat dem, samtidigt som de fortfarande tror på den ”vakna” världsbilden. Då kommer de att börja bomba även sina tidigare herrar och mästare på vänstersidan, och givetvis anklaga dem för att inte vara tillräckligt woke.

Vad som är alternativet till ovanstående är inte helt glasklart, men förmodligen någon form av vänsterpopulism.