And a paper tiger? A lot of strawmen in this one. Maybe this is a relevant criticism (barely) of certain "official" Communist regimes circa 1960, but it´s hardly a serious criticism of Karl Marx and Frederick Engels. Note also the hypocritical "pie in the sky" message. Endure yer suffering, proles! Nupe, won´t happen, comrade. Or should I call you "citizen"?
Jag har just haft en liten insikt. Visst, jag är AI-skeptiker. Men det verkar som att "de sedvanligen misstänkta" tänker göra AI till sin nya paradfråga efter migranterna / klimatet / Palestina. Och nu alltså AI. Skulle inte förvåna mig om Greta Thunberg gör ett utspel i frågan snart. Vilket såklart betyder att det inte kommer att bli någon verklig förändring, den här gången heller.
Men...
Observera att det var en falang av etablissemanget som drev på kampanjerna i migrantfrågan och klimatfrågan. Palestinafrågan klarade tokvänstern alldeles utmärkt av att driva själv, men det saknas inte ett visst stöd från etablissemanget här heller. Närmare bestämt den falang som vill "balansera" Israel och palestinierna, och använder de unga radikala vildarna som murbräckor. Så vad säger detta oss om AI-frågan?
Rimligtvis att en falang av etablissemanget ligger bakom även detta. Antagligen den falang som vill reglera AI via den byråkratiska apparaten. Observera det absurda faktum att *AI-företagen själva* varnar för riskerna med AI. Varför i allsin dar då? Jag gissar att de vill att deras egen industri ska regleras...och själva bli en viktig komponent i regleringen. Kort sagt: det är en kartellbildning. Och något slags "regulatory capture". Alliansen med statsapparaten kommer göra dessa företag starkare, inte svagare.
I min kristallkula ser jag demonstrationer av oroliga ungdomar, vänsterakademiker som diskuterar hur "kampen mot AI" ska inlemmas i "intersektionaliteten", en och annan brandbomb mot datacenter...och absolut ingenting uträttat om tio år.
Förutom att ungdomarna får nya jobb efter studenten på den Soros-finansierade Regleringsbyrån.
Prove me wrong, reality!
Här är en gissning: Vänsterpartiet vet att det parlamentariska läget är hopplöst. Samtidigt sitter partiet fast just i parlamentarismen. Vad göra? Genom att stenhårt insistera på ministerposter (eller rättare sagt *låtsas* insistera) kan partiledarna övertyga gräsrötterna om att de är stenhårda rödingar och faktiskt "gör" något. När de i själva verket inte gör ett skit.
Men nu verkar det som att Nooshi & Co målat in sig själva i ett hörn. De måste fortsätta LARP-en om ministerposterna, trots att den är uppenbart absurd. Och i värsta fall riskerar att leda till ett nyval. Som "de rödgröna" mycket väl kan förlora. Vilket leder till följdfrågan: Är Vänsterpartiet en sekt?
Satt just och funderade när det här skulle komma upp till ytan. Tog mindre än en vecka...
Det här låter i och för sig intressant. Så vi vet egentligen inte vad som faktiskt står i Bibeln? Eller rättare sagt: vad som faktiskt avses.
Fast lite pikant ändå att den nya översättningen implicit ogiltigförklarar hela den protestantiska reformationen. Eller åtminstone centrala delar av dess särpräglade teologi.
Också lite kul att "The New Perspective on Paul" (NPP) visar sig vara att hedningarnas apostel var...en dålig stilist. Det kanske är oundvikligt när ordet blir kött?
"Why is everyone so worried all the time, there is no AI or climate change here in Vrindavan!"
