Jag undrar vad hon *egentligen* menar med det här? Inbillar jag mig bara, eller har många vänstervridna kulturskribenter den senaste tiden börjat låta mer "höger"? Givetvis mellan raderna.
Åsa Linderborg är ju ganska uppenbar, Cissi Wallin har gjort avbön, och så var det den där märkliga artikeln av någon vars namn jag glömt som hette något i stil med "Det är inte SD som skapat dagens samhälle".
Och nu det här. För visst låter det som att skribenten antingen menar att afghaner är barbarer som behöver stöd från civiliserade västländer, eller inte går att avbarbarisera alls?
Men nä, Tidlösa inbillar sig förstås bara saker, som vanligt...
https://ashtarbookblog.blogspot.com/2021/08/aftonbladet-en-front-for-veckans.html
ReplyDeleteFolk hatar verkligen att erkänna att man haft fel i tunga frågor. Är tyvärr likadan själv. Anbars skulle jag fattat mycket av det jag fattar nu redan för 20 år sedan.
ReplyDeleteBlir nog så när man i stor utsträckning
ser sina åsikter som en del av ens innersta själv.Hoppas att jag numera håller egot på hälsosamt avstånd från mina politiska åsikter men fan vet.
Jag tolkar inte henne som att afghanerna (och libyerna? och vietnameserna? etc. ) är barbarer. Snarare menar hon väl att USA-soldater är barbarer, som inte har någon respekt eller känsla för andras kultur.
ReplyDeleteErik,
ReplyDeleteDet är möjligt att jag håller på att bli "paranoid" (i vardaglig mening, givetvis . inte i klinisk), och det kanske finns orsakar till det som ligger utanför bloggens kompetensområde, så att säga, men...
...jag tycker mig se vissa tendenser i "det allmänna samtalet" som tyder på att många börjar kritisera invandringspolitiken och/eller andra bärande inslag i "Sverige-bilden" (som alla fanatiskt försvarade circa 2015-18), dock utan att vilja säga det rent ut, och det väcker en mängd frågor. Är de hycklare, har de "vetat hela tiden", är det opportunism, om "omvändelsen" är ärlig vad berodde den i så fall på, etc.
Funderar annars på att köpa och läsa den där romanen. Har faktiskt aldrig hört talas om den tidigare.
Hugge,
ReplyDeleteI know the feeling. Har ofta undrat var jag står egentligen (eller "borde" stå) de senaste sex-sju åren eller så...
Fast ironiskt nog känns det ibland som att jag hade artificiella åsikter när jag var yngre, och att vissa av mina nuvarande åsikter står mer i samklang med mitt verkliga jag.
Kanske vågar jag vara mig själv mer än tidigare? Vem vet...