Ukrainas moderna gränser är faktiskt en kommunistisk skapelse. Det gäller alla gamla sovjetrepubliker utom Estland, Lettland och Litauen. När Sovjetunionen upplöstes 1991 behöll de nya staterna de gamla sovjetrepublikernas gränser. Det kanske var den mest pragmatiska lösningen just då, men det orsakade även en hel del problem och konflikter. Områden med rysk befolkning hamnade plötsligt på "fel" sida nygamla gränser. Exempelvis de mångomtalade regionerna Krim, Donetsk och Luhansk. Något svenska liberaler såklart skiter i. Men ryssarna skiter inte i det.
Och inte armenierna heller...
Rötterna till konflikten om Nagorno-Karabach går också tillbaka till Sovjets upplösning. Under den sovjetiska tiden lydde Nagorno-Karabach under den azeriska sovjetrepubliken. Den nya staten Azerbaijan fick alltså behålla Nagorno-Karabach. Problemet är att en stor del av området har armenisk befolkning. De ville tillhöra Armenien. Det tyckte Armenien också. Och då blev det krig.
Naturligtvis gäller även det motsatta: områden där det knappt bor några ryssar hamnade i Ryssland. Ett välkänt exempel är Tjetjenien. Området ville bli självständigt, men eftersom Tjetjenien inte varit en "riktig" sovjetrepublik utan sorterat under den ryska sovjetrepubliken (RSFSR) var detta omöjligt. Tjetjenien fortsatte att vara under rysk kontroll även efter kommunismens fall. När Tjetjenien trots detta utropade sin självständighet, svarade Ryssland med att bomba området tillbaka till stenåldern.
Ovanstående är inte i sig självt ett argument för att ändra de nuvarande "sovjetiska" gränserna (även om det givetvis *kan* vara det). Det är likväl viktigt att känna till bakgrunden. Annars framstår man som ett korkat mähä som i stort sett inte fattar just någonting alls. Svenska reportrar verkar genuint förbryllade över att befolkningen i Donbass hälsade Putins erkännande av "folkrepublikerna" med att hissa ryska flaggor och smälla av fyrverkerier. De är fortfarande förvirrade över att i stort sett alla på Krim röstade för Rysslands annektering av halvön 2014. Men varför är det konstigt att ryssar vill tillhöra Ryssland? Det är väl inte konstigare än att ukrainare i allmänhet *inte* vill göra det. Eller balter. Eller tjetjener. Eller judar...
Jag tror att många förståsigpåare i Sverige fortfarande inte har förlikat sig med att de flesta i det forna östblocket faktiskt inte var goda västerländska liberaler (och absolut inte vänsterliberaler). De bara låtsades vara det så länge detta renderade dem stöd från västvärlden. I själva verket var de alltid i grunden auktoritära nationalister, religiösa konservativa, eller rena skurkar. De gillade inte judar heller. Jag är fortfarande uppriktigt förvånad över att Zelenskyj kunde bli vald till Ukrainas president. De anti-semitiska traditionerna i Ukraina har länge varit ungefär lika militanta som i Ryssland. (Zelenskyj är alltså jude.)
Jag undrar vad som händer när den svenska medieeliten inser att ukrainarna faktiskt inte är homosexliberala Femen-aktivister med drömmar om att bli konsulter i Wärdegrund på TikTok, utan i allmänhet är grekisk-katoliker med en märklig fixering vid "språket" (ja, detta märkliga "språk" som underligt nog har något med nationell identitet att göra, tänka sig). Förmodligen händer just ingenting alls, eftersom de fortfarande inte kommer att gilla Putte. Vilket jag inte tenderar att göra heller. Fast bakom kulisserna kan moralpaniken ju bli riktigt, riktigt intressant...
Welcome to the real world, Neo!
No comments:
Post a Comment