Några tankar om Trumps Amerika (del 2)

Demokraternas presidentkandidat Joe Biden

Eftersom Trumps populism egentligen är en ren manöver, en hävstång för att äntligen nå den åtråvärda presidentposten, undrar man varför inte resten av etablissemanget helt enkelt försöker köpa över honom? Faktum är att detta verkar ha varit GOP:s strategi, sedan det stod klart att Trump inte gick att stoppa. Demokraterna har däremot aldrig accepterat Trumps valseger, utan ständigt försökt sabotera och underminera hans administration, på ett sätt som den senaste tiden kommit farligt nära ett kuppförsök. Och många även inom GOP-apparaten verkar ha tröttnat på den egensinnige presidenten. Men varför, egentligen?

Trumps plattform från 2016 hade, om den genomförts, hotat hela det nuvarande systemet. Både demokraterna och GOP:s mittfåra är för massinvandring eftersom detta trycker ner lönenivåerna. Demokraterna kan dessutom importera röstboskap. Den globala marknaden samt samarbetet med Kina trycker också ner lönenivåerna i USA och försvagar den traditionella arbetarklassen. USA skulle helt enkelt inte kunna vara den avindustrialiserade ekonomiska frizonen för "tjänste- och informationssektorerna" som man är idag om Trump skulle driva igenom hela sin plattform (som egentligen är Steve Bannons plattform).

Trump varken kan eller vill driva igenom sitt maximiprogram, men systemet är tydligen så bräckligt att etablissemanget inte ens klarar av att hantera en fejkad populist. För att bli vald piskade Trump upp stämningarna och öppnade på så sätt Pandoras ask. För att bli återvald har han manövrerat i olika frågor, och detta manövrerande verkar i sig själv hota stabiliteten, särskilt som Trump som person är minst sagt lynnig. Även om Trump skulle sluta som en ny Bush eller Obama så visade hans valseger att det faktiskt är möjligt för en "galen" populist att bli president. Någon annan hugad spekulant skulle ju kunna dra den slutsatsen i framtida presidentval...

Det kan dock finnas mer konkreta orsaker till att så många inom eliten vill avsätta Trump. Amerikansk politik verkar genomkorrumperad. Många av höjdarna tar helt frimodigt emot enorma summor pengar från främmande makt. Nyligen avslöjades det att Hunter Biden (Joe Bidens son) tagit emot tre miljoner dollar från en rysk oligark. En av grundarna av Lincoln Project, en republikansk grupp som stödjer Biden, har visat sig vara före detta lobbyist för Rosatom, Rysslands statliga energibolag! Mycket av motståndet mot Trump kanske helt enkelt beror på att apparatens nye Bonaparte inte är beredd att se igenom fingrarna med den här typen av ljusskygg verksamhet. Trumps hot att dra tillbaka trupperna från Syrien, Irak och Afghanistan kanske hotar diverse krigsprofitörer? Det betyder inte att Trump är särskilt "fredlig", men han verkar vilja lägga ut de militära operationerna på entreprenad till Saudiarabien, Turkiet och andra aktörer. Kanske hotar även detta en viss typ av amerikanska entreprenörer?

Trump uppfattas antagligen som ett hot mot "den administrativa staten" och dess relativa självständighet. Han har dragit ner de federala anslagen till diverse myndigheter, upphävt regleringar, och försökt avskaffa Obamacare. Vidare har han utmanat domstolarna, som givetvis vill ha makt att på egen hand fatta politiska beslut. Domstolarna är alltså en del av den administrativa staten. Även Trumps attacker på medierna är en del av samma kontext. Medierna är en gigantisk propaganda-apparat knuten till just den administrativa staten. Eftersom byråkratin och medierna är "liberala" känner de sig självklart hotade av Trumps attacker på "politisk korrekthet". I framtiden skulle Trump mycket väl kunna attackera universiteten och högskolorna på samma sätt.

Kort sagt, Trump hotar den märkliga senkapitalistiska hybriden mellan vänsterliberal byråkrati och nyliberalt kapital. Åtminstone potentiellt. Och det räcker visst för att hans motståndare ska betrakta honom som en ny Hitler.

Fortsättning följer.