Några tankar om Trumps Amerika (del 3)

USA:s vicepresident Mike Pence

Ytterst handlar konflikterna kring Trump om globalismen och dess framtid. Trumps motståndare är globo-liberaler för vilka "USA" helt enkelt är ett exekutivt organ för globalismen, med amerikanska militären som världspolis. Trump representerar antagligen en mer nationalistisk linje där USA snarast ska vara en självständig aktör med en egen kapitalistklass. Det förklarar betoningen på konflikten med Kina, som är taktiskt allierade med globalisterna. Motståndet mot Kina går dessutom att kombinera med populistisk demagogi på hemmaplan. I en viss bemärkelse kan man ju säga att samarbetet med Kina "hotar amerikanska jobb". Ryssland hotar ingen särskild i Middle America. Men Trump har trappat upp även mot Ryssland och deras allierade Iran.

Idag verkar det gamla etablissemanget trots allt ha vunnit en tillfällig seger. "The corona bail out" innebär ett massivt federalt stöd till storföretag och banker, vilket givetvis stärker den administrativa staten och dess symbios med näringslivet. Detsamma gäller nedstängningen av samhället under coronapandemin. Statsapparatens åtgärder har omfördelat enorma resurser från småföretag och vanligt folk till storföretagen. "The bail out" röstades igenom enhälligt av hela kongressen, alltså både demokrater och republikaner. Ändå har Trumps motståndare *ökat* sina ansträngningar att få bort honom! Antingen uppfattas Trump fortfarande som opålitlig (skolorna eller tech-bolagen kan bli hans nästa måltavla), eller så vill man straffa amerikanska folket för att de röstade "fel", helt enkelt för att visa vem som egentligen bestämmer.

Ytterligare en faktor som förklarar de ökade motsättningarna är att USA inte längre är en supermakt, och absolut inte världens enda. USA är en stormakt på dekis. Ryssland och Kina är på uppgång. Indien och Brasilien vill gärna vara med och spela också. Systemet har inte längre något manöverutrymme. Det är svårt att tänka sig att en konflikt om t ex federala anslag för 20 eller 40 år sedan skulle ha urartat till något som närmast liknar interna oroligheter i någon bananrepublik. USA:s minskade makt på den globala arenan förklarar ett av de mer bisarra inslagen i maktkampen, nämligen påståendet att Trump "samarbetar med Ryssland". Detta är i själva verket en konspirationsteori, ett slags liberal version av QAnon. Den uttrycker eliternas rädsla för att USA inte längre är number one, och att Trump nog inte är den som kan göra American Empire great again. How ironic. 

I grunden kan man alltså se konflikterna mellan Trump och hans motståndare som en dragkamp mellan globo-liberalism och nationalism, där globalismen antagligen kommer att förlora så småningom. Det betyder tyvärr inte att situationen nödvändigtvis blir bättre när nationalismen avgår med segern. Eftersom USA trots allt är en stormakt kommer dess nationalism tendera åt det imperiala hållet. Det gäller särskilt i ett läge där rena resurskrig kommer att bli vanligare. Ur Danmarks eller Grönlands synvinkel spelar det antagligen mindre roll om USA ockuperar Grönland av globalistiska eller nationalistiska orsaker! Och även om lönerna i USA först ökar p g a stoppad invandring, kan de ju minska senare av andra orsaker. Under en övergångsperiod kan man ju rentav tänka sig att USA fortsätter med globalismen, men nu med Indien som det prefererade låglönelandet snarare än Kina. 

Trump är alltså inte "lösningen". Han är VARNINGEN. Trump är världshistoriens största felmeddelande. Problemet är att etablissemanget istället för att byta program har valt att radera felmeddelandet. Eller så att säga skjuta budbäraren... 

Och det kanske inte är det smartaste draget.