En preliminär rapport

Den bok jag till sist satte mig för att läsa i helgen blev "Tredje Testamentet. Livets Bog. Del 1" av Martinus. Jag har bara läst en fjärdedel, men eftersom jag känner att jag behöver en paus kommer här en liten preliminär rapport.

Martinus Thomsen var en dansk författare och andlig lärare. Han grundade en egen nyreligiös grupp, Martinus Kosmologi. Första bandet av "Livets Bog" kom ut 1932. Den danska titeln har behållits även i svensk översättning - egentligen borde den ju heta "Livets Bok". Det är ganska uppenbart att Martinus tagit starka intryck av teosoferna och teosofin, även om terminologin är annorlunda. Den exotiska hindu-buddhismen är som bortblåst. Annars är mycket sig likt.

Allt i universum är levande, inklusive planeter, solar och vintergator. Allt utvecklas ständigt mot allt högre former genom gigantiska kosmiska cykler. Åtminstone i den del av materialet jag läst, spelar de upphöjda mästarna en relativt undanskymd roll. De kallas "världsåterlösare" och presenteras aldrig närmare, men bokens framsida antyder starkt att Kristus trots allt är central.

Boken präglas av en stark utvecklingsoptimism. Förutom teosofi kan någon form av liberal protestantism och postmillenarism vara inspirationskällor. Martinus visar sig vara socialist. Han förespråkar upprättandet av en socialistisk världsregering med statligt ägande och planekonomi! Hur detta ska gå till rent praktiskt är dock väldigt oklart. Författaren menar att nya andliga impulser snart kommer över världen och på något sätt övervinner kapitalismen.

Martinus är förvånansvärt positiv till statsmakten som sådan. Han låter som en väldigt märklig socialdemokrat. Staten sägs stå för rätten och utgör en motvikt mot egoismen och den rena marknadsekonomin. Trodde Martinus ens på klasskamp? Den konflikt han beskriver står mellan staten och kapitalisterna, och staten utgår som segrare genom att grunda statsföretag, konkurrera ut privatföretagen och lägga ekonomin under sig.

Den centrala dogmen hos Martinus är tanken att "allting är mycket gott". Ondskan och lidandet är förvisso inga illusioner, men de är egentligen förtäckta välsignelser. Ondskan är en oundviklig, nödvändig och integrerad del av själva den gudomliga skapelse- och evolutionsprocessen. Den första "utstrålningen" från det gudomliga i varje cykel är alltid "mörk". Vi kan inte känna ljuset förrän vi först har upplevt mörkret. Dessutom är mörkret en tuktande lärare som ser till att vi lider för att på så sätt ge oss erfarenheter och leda oss in på den rätta vägen. 

In other words, the usual bullshit.

Ett annat viktigt inslag hos Martinus är en serie särpräglade illustrationer med ett symboliskt budskap. Dessa är tydligen målade av Martinus själv. Bokens fransida visar alltså Kristus i mitten av ett cykliskt världsförlopp i regnbågens färger, medan baksidan visar ett stort skelett omgärdat av ett vulkanutbrott som förstört en stor stad. Hela cykeln är "mörk". Betyder detta att evolutionen faktiskt kan slå fel? 

Kanske får jag svaret nästa vecka...