En sak slog mig just. De senaste fem åren verkar konspirationsteorierna i USA ha ändrat karaktär. Åtminstone två av dem.
Den ena är QAnon. Jag har inte fördjupat mig *så* mycket i denna "teori", men det verkar som att QAnon delvis fungerar som ett Rorschach-test eller ett bricolage. Ett smörgåsbord, kanske? Alla kan utifrån Q:s kryptiska ledtrådar skapa sig en helt egen liten konspirationsteori. Är QAnon den första postmoderna konspirationsteorin? Har konspirationsteorierna demokratiserats, eller vad?
Den andra "teorin" jag har i åtanke är Rysslandsnarrativet. Alltså det (helt obevisade) påståendet att Trump på något sätt samarbetar med ryssarna. Men på vilket sätt? Denna konspirationsteori har den märkliga egenheten att den verkar oändligt elastisk. Om det inte går att bevisa att ryssarna bokstavligen hackade valmaskinerna med Trumps goda minne, kan man alltid hävda att de infiltrerade Facebook, tog över Wikileaks, kavorterade med Donald Trumps nästkusin via ombud, eller vad som helst. Kort sagt, den fungerar som förljugen retorik brukar göra. Men samtidigt verkar den faktiskt spela rollen av just en konspirationsteori, och man undrar onekligen om den fyller samma slags psykologiskt behov för "liberaler" som QAnon gör för vissa populister.
Konspirationsteorier är ofta extremt komplexa, men här har vi ett exempel på en teori (QAnon) som visserligen är komplex, men som samtidigt inte är helt beroende av en "gnostisk" auktoritet som förklarar alla komplexiteter von oben. Det kan du göra själv. Vi har ett exempel på en annan teori (Ryssland) som är i stort sett helt beroende av auktoriteter (ofta nyhetsankare i "liberala" medier), och som verkar kunna varieras i det oändliga utan att de troende reagerar.
Låter som ett intressant ämne för en akademisk avhandling...
No comments:
Post a Comment