Några tankar om Trumps Amerika (del 1)

USA:s president Donald Trump 

Här följer några tankar om Donald Trump, inte nödvändigtvis helt genomredigerade.

En sak som faktiskt förbryllar mig är hur hård konflikten mellan Trump och dennes motståndare faktiskt är. Inte ens bråken mellan Obama och republikanerna antog *dessa* proportioner! Ändå har Trump faktiskt blivit *mindre* populistisk än han var (eller låtsades vara) 2016. Varför försöker inte etablissemanget att helt enkelt köpa över honom, eller krama ihjäl honom? Det fungerar ju på många andra...

Det har alltid förekommit konflikter mellan olika klickar i Washington DC, men någonstans har allting spårat ut. Min gissning är att urspårningen går tillbaka till finanskrisen 2008. Det var då etablissemangets olika falanger på ett mer fundamentalt plan började glida ifrån varandra. Jag antar att Obama kan sägas representera "den administrativa staten", medan republikanerna stod för det privata näringslivets intressen. Den som mest ihärdigt drev på försöken att sabotera för Obama var Ted Cruz, en värdekonservativ marknadsliberal från Texas. Att konflikterna trots allt inte slet sönder landet beror på att GOP:s huvudfåra egentligen inte har något mot den administrativa staten som sådan, så länge den gynnar storföretagen och storfinansen ("regulatory capture"). Jag antar att det nya med Obama var att statsbyråkratin under hans tid som president blev alltför självständig. Exempel kanske inkluderar miljöregleringar och "Obamacare". En annan likhet mellan demokraterna och GOP:s huvudfåra var stödet till USA:s krig och till det nya mäktiga säkerhetsministeriet DHS.

Som sig bör i en demokrati var det "folket" som gjorde att motsättningarna hårdnade. 2008 bars Obama fram av ett slags vänstermissnöje. Även republikanerna försökte manövrera gentemot ett folkligt missnöje, nu på högerkanten. Sarah Palin var en närmast klassisk "stolle" av ett slag amerikanska högerpopulister älskar. John McCain hade rykte om sig att vara en politisk fribytare och fritänkare. 2012 valde GOP att satsa på en "vanlig" kandidat, den notoriske opportunisten Mitt Romney, samtidigt som Obama hade kramat ihjäl sig själv. Under ytan fortsatte missnöjet att gro. På högerkanten i form av Tea Party, Breitbart News och rörelsen kring Ron Paul. Vänstermissnöjet dröjde till 2016 då det kanaliserades av Bernie Sanders.

Och sedan dök Donald Trump upp...

Jag är ganska övertygad om att Trump på den rent personliga nivån är ungefär vad han alltid varit: en skrupelfri affärsman med i bred mening "liberala" värderingar. Han är (eller har varit) bekant med både klanen Bush och familjen Clinton. I en annan dimension hade han säkert kunnat stödja dem fortfarande. Samtidigt är Trump extremt egotrippad och oberäknelig. Han antydde redan på 1980-talet att han ville bli USA:s president!

Och det blev han ju också efter en märklig valkampanj 2015-2016. Fortsättning följer!