"The Ocean of Theosophy" by William Q Judge was originally published in 1893. I recently read it in a Swedish translation, "Teosofins Ocean". The Swedish edition is published and distributed by the "Adyar" society, while the original book has been copyrighted by "Pasadena" (I admit that these kinds of details intrigue me). It seems Judge wrote the book before the Theosophical movement irreversibly split. The author was for a short while the leader of the "dissident" branch later known as "Pasadena".
Judge's book should be considered introductory. Had I not known anything at all about Theosophy before reading it, I would probably have been bewildered! While Judge explains many of the basics, his emphasis is on reincarnation, life after death (or rather between incarnations), and the Theosophical criticism of Spiritualism. I assume these topics were of particular interest to spiritual seekers in New York City circa 1893. He spends much less time on the Masters and the cycles.
Judge is sharply critical of both materialism and main-line Christianity. He often speaks highly of the spiritual traditions of India. The Theosophical alternative to materialism and Darwinism is a process of spiritual evolution in a meaningful universe, in which humans can evolve into "gods". It's easy to understand the appeal this could have on late 19th century Americans. Theosophy (somewhat curiously) combines the Western idea of Progress with a cyclical view of time and history. In the end, the progressive perspective is more decisive.
What is more difficult to swallow is the alternative to Christianity. Judge says that karma is automatic and inevitable, including karmic retribution. Karmic justice is "blind", without any remorse or forgiveness. The Universe is at all times in perfect karmic balance, and everything that happens (including mass poverty and social injustice) is therefore absolutely just. There is no fall in this system, but therefore no atonement or grace either. It's not even clear what exactly salvation entails, since all human monads must go through an extremely long evolutionary development before they can become Masters.
Judge's description of post-mortem existence is intriguing in many ways. The "astral" seem to correspond to the etheric and lower astral in other systems, while "devachan" is the higher astral. The "astral light" seem to be what later became known as the Akasha Chronicle. Judge must have seen Spiritualism as a dangerous competitor, or as a low brow form of occultism which risked to discredit the whole field, since he devotes half the book arguing that Spiritualist mediums don't have contacts with the souls of the departed. Rather, they are "communicating" with "astral shells" or even demonic entities! Of course, Judge's position does have a certain logic within the Theosophical system: if reincarnation is true, mediums must obviously be talking to somebody else...
Some more weird ideas have also been included. Bees and wheat are said to have an extraterrestrial origin, fossils are "solidified astral forms" much older than science suspects, and America is the center of the next "root-race". Or was it the next sub-race? I take it the Coming American Race has been cancelled in 2020?
Not sure who could benefit from this work today, but if Theosophy is something that strongly interests you, I suppose this might make it somewhat easier to navigate its oceans...
Om någon nu - mot förmodan? - skulle vara intresserad av att jämföra, recenserade jag samma bok 2018. https://kiremaj70.blogspot.com/2018/08/teosofins-ocean.html
ReplyDeleteFör övrigt för Adyarsamfundet inte fram den kritik mot spriritualismen som Judge (och senare Pasadena) gör. De verkar - under inflytande av Leadbeater - ha lämnat denna, trots att den faktiskt kommer direkt från Blavatsky.
ReplyDeleteHar nu läst den. Jag tror att en så att säga troende teosof skulle kunna hävda att vi kollektivt återföds i ett annat universum när vår karmiska uppgift här är avslutad. Jag tror att Judge tar upp detta i boken. Världen kan gå under i eld, men det spelar egentligen ingen roll eftersom vi alla kommer att återfödas någon annanstans...
ReplyDeleteDe andra "globerna" kan tolkas som andra dimensioner.
Det där med spiritualismen är intressant. Det finns ju uppenbarligen skillnader mellan Blavatsky och Adyar, även om jag inte helt hunnit fördjupa mig i dem.
ReplyDeleteBesökte förresten deras bokhandel nyligen. De sålde böcker av Alice Bailey, Purucker och t o m Olav Hammer, men verkar dra gränsen vid Tingley och Steiner...
Kolla gärna min recension"Finding a path through the pathless land".
ReplyDeleteDet var intressant att deras bokhandel är öppen. Jag har varit rädd att de skulle ha stängt pga covid-19.
ReplyDeleteAnnars uppskattar jag att Per Faxneld i sin bok "Det ockulta sekelskiftet" direkt säger att det mesta hos Steiner är direkt taget från Blavatsky. Det är något antroposofer aldrig erkänner, och många antroposofer vet knappast vem Blavatsky är.
Även om teosoferna saknar nåden i sitt system, är det väl ändå bättre än kristendomens, som - i alla fall om man tar det bokstavligt - faktiskt säger att den stora majoriteten av människor kommer att plågas i helvetet i evighet.
Adyar har den fördelen framför Pasadena att de i motsats till Pasadena inte är slaviskt bundna till allt Blavatsky sagt. På det sättet liknar de ändå mer Blavatsky än vad Pasadena gör. Att ta skrifterna från en religiös nyskapare och sedan förvandla allt denne skrivit till en stenhårt följd kanon är ju inte att göra nyskaparen rättvisa.
Blavatsky säger ju att vetenskapen står över alla religioner. Och Adyar har ju i viss mån följt detta genom att exempelvis vara öppen för Big Bang-teorin, medan Pasadena helt fördömer den med hjälp av Blavarsky-citat.
Har du läst Algeos Teosofi för nybörjare? Den säljs väl på deras bokhandel, om den inte har tagit slut. Det är ett sympatiskt försök att ge en "modern" presentation.
Teosofin är en lära som jag faktiskt hoppas är riktig - om man bortser från rasläran. Men Algeo säger att denna nog ska tolkas symboliskt...
Det är inte så lätt att bli organiserad teosof. Man ska först bli rekommenderad av en medlem, eller var det kanske två. Jag försökte ändå genom att gå med i LKK, som jag trodde i grunden var teosofisk. Men just när jag gjorde detta visade det sig att LKK i snabb takt höll på att lämna teosofin, och i stället utvecklat en outgrundlig förtjusning för den ortodoxa kyrkan i Ryssland.
Min tolkning av Steiner är kanske lite så att säga "välvilligare". Jag tror att han kombinerade teosofiska inslag med västerländska esoteriska traditioner. På en del punkter var han kanske innovatör. Exempelvis Lucifer och Ahriman.
ReplyDeleteNej, jag köpte inte Algeos bok.
Teosofin kanske på något sätt är "sann", men det känns som att universum är ännu större och ännu märkligare...
Det där med Lucifer och Ahriman är ju bisarrt. Steiner tar två namn på väsen från zoroastrism och kristendom, och säger sedan att dessa väsen har helt andra egenskaper än de har i de religioner han snott namnen från.
ReplyDeleteNaturligtvis är universum "ännu större och ännu märkligare" men det lär knappast någon teosof förneka.
Antroposofin innehåller faktiskt än mer saker i strid mot "common sens" än teosofin. Om man jämför Blavatsky med Steiner synes hon nästan som en tråkig rationalist - vilket i detta sammanhang bör ses som något positivt.
Men trots min ovilja mot antroposofin är jag sur på att Vidarkliniken tvingades lägga ner - vilket också ledde till att polikliniken också lades ner, av ekonomiska skäl. Jag var där för att kolla om jag hade magcancer 2014- vilket jag inte hade. Det som slog mig var att allt de sa eller gjorde var ren skolmedicin - skillnaden mellan dem och annan sjukvård var att de var mer empatiska och bättre på att lyssna.