Allegori

 

Credit: Yathin sk

Från en annan av våra ofrivilliga grannbloggar. Intressant sammanfattning av turerna kring ett antal bisarra satanistsekter, och slöa eller korrupta poliskårer som väljer att titta åt andra hållet. Har förstås hört talas om "Son of Sam" tidigare, men jag trodde länge att det rörde sig om en ensam galning. Och det verkar det alltså inte ha varit...den här gången heller.

Några andra reflektioner infinner sig också.

Det finns religiösa grupper som sådär rent abstrakt hävdar att Gud ligger bakom både godheten och ondskan, att ondskan är till för vårt eget bästa, att den är en illusion, eller rentav att den är god. Fast när det väl kommer till kritan visar det sig alltid att de egentligen aldrig skulle välja den onda sidan. Om de är "tantriker" kanske de på sin höjd vill synda lite med vin, qvinnor och sång. Det är allt.

Kort sagt: de leker lekar. Kanske finns det någonstans en riktigt "baserad" mörkermagiker som sitter på en kremeringsplats vid midnatt med sin dödskalle och dyrkar Kali för att få paranormala krafter av typen "kan göra sig osynlig" eller "kan flyga". Eller helt enkelt för att komma över sin rädsla. Men inte ens denna person verkar löpa linan ut. Även han leker en liten lek med den vredgade Kali, som i slutändan inte alls verkar så vred, trots allt.

Men anta att någon faktiskt skulle löpa linan ut...

Då får man satanism och demonolatri. Som i fallet Son of Sam. Och säkerligen många andra fall också. Men om du tillhör en religion som relativiserar ondskan, vad har du egentligen att sätta emot? Vad är ditt motargument mot den som åkallar eller tillber Djävulen? Du säger själv att det är "gott", att Gud ligger bakom det, att det är en del av "filmen", "skådespelet" eller "dansen". Vad hindrar dig från att bli en av Sams söner?

Och nej, du kan inte svara "ondskan förgör alltid sig själv". Tror du att dussinsatanister som Son of Sam är hela bilden? Tjena. De verkligt organiserade och framgångsrika "syndarna" dyrkar inte Djävulen. De låtsas dyrka Gud! Eller utger sig för att vara framstegsvänliga ateister. 

Sons of Sam är bara avskrädet. De som inte fattade hur spelet spelas, som inte lyckades bli initierade i det verkliga brödraskapet. De som fick hålla tillgodo med några av smådjävlarna. 

För att vara en ren allegori så är Satan ovanligt framgångsrik... 

Son of Sam, Berkowitz och satanistpaniken