What a summer. William Lane Craig works overtime to lower the epistemic bar for evangelical Christianity, while Sam Harris just managed to blow New Atheism sky high. With both the strong guys bound, or at least down for counting, maybe we can now have a conversation about alternatives? Pseudo-Neoplatonism or something...
Något helt annat. De senaste månaderna har jag ägnat stor tid, ofta flera timmar varje dag, åt att studera två mer eller mindre trotskistiska strömningar som förkastar teorin om degenererade och deformerade arbetarstater och inte anser att de länder som brukar definieras som sådana bör försvaras - dvs shachtmaniterna och cliffiterna. Trots att de ibland brukar jämställas och ses som liknande anser jag att det finns avgörande skillnader mellan dem. Shachtmaniterna - både de ursprungliga och nyare varianter som Workers Liberty (fd Socialist Organiser) är förmodligen något av det mest högerinriktade som funnits inom "trotskismen", men cliffiterna är det definitivt inte. Att läsa shachtmanitisk litteratur får mig nästan att må illa, men cliffitiskt material kan vara både intressant och stimulerande. Och för mig lite utmanande, eftersom mina egna reflexer att försvara Sovjetunionen var så starka att jag under tre dagar i augusti 1991 nästan innerligt hoppades att Gennadij Janajevs kuppförsök skulle lyckas...
ReplyDeleteIntressant. Här är några blogginlägg om saken:
ReplyDeletehttps://ashtarbookblog.blogspot.com/2018/09/brother-matgamnas-rendez-vous-with.html
https://ashtarbookblog.blogspot.com/2020/01/albert-shanker-did-nothing-wrong.html
https://ashtarbookblog.blogspot.com/2018/08/left-behind.html
Jag antar att du inte skulle uppfatta vänster-shachtmaniter som lika förkastliga. Exempelvis Hal Draper eller amerikanska "International Socialists".
ReplyDeleteJag vacklar ärligt talat på frågan. Vilket kanske lyser igenom ibland. Tycker till och från att "kommunismen" (eller Ryssland) ställt till med så mycket ofog, att jag nästan får något slags sympatier för...ja, jag vet inte...Georgien under mensjevikerna? Pilsudski? Max Shachtman själv, kanske?
ReplyDeleteHal Draper var på många sätt sympatisk. Han tog ju också avstånd från Shachtman 1961. Var International Socialists/USA verkligen shachtmaniter eller var de en korsning mellan shachtmaniter och cliffiter? De "ortodoxa" shachtmaniterna idag finns väl i Matgamnas Workers Liberty och de ät obehagliga på ganska många sätt. Det finns dock en punkt där de hade mer rätt än cliffiterna - de blev inte pro-serbiska under andra hälften av 90-talet. Bortsett från detta - IS-tendensens texter läser jag bland annat för att de verkligen kan ha rätt i väsentliga avseenden Matgamna och Shachtman nästan enbart som ett exempel på hur långt åt höger man kan gå och ändå åberopa sig på Trotskij. Tony Cliffs statskapitalismteori är väl den enda statskapitalismteori jag sett som verkar genomtänkt. Daums däremot - som AG och du blev så imponerad ev en gång ;-) - verkar mest av allt förvirrad och hänger inte ihop. Det intressanta med Cliffs är att han inser att det han kallar statskapitalism skulle upphöra att vara statskapitalism om den av någon outgrundlig anledning skulle ta över hela världen. Då skulle hans analys med likna den statsbyråkratiska teori som Förbundet Arbetarmakt drev under 70-talet, och som jag då såg som det enda seriösa alternativet till Trorskijs teori.
ReplyDeleteMig alltså.
ReplyDeleteNu funkade det inte heller. Det var alltså jag.
ReplyDeleteHar kollat upp amerikanska IS på Wiki. Ja, det verkar faktiskt stämma att de efter några år "hybridiserade" med Cliff-strömningen. Ironiskt nog verkar den falang som ville bli cliffiter "på riktigt" sedan ha blivit utesluten! LRP brukade dock referera till IS som "shachtmaniter". Alltså vänstershachtmaniter i så fall.
ReplyDeleteDe ursprungliga hårda högershachtmaniterna blev ju Social Democrats USA (SDUSA) som verkar ha försvunnit någon gång på 00-talet. Den grupp som på nätet kallar sig SDUSA är ny och verkar ha en mer DSA-liknande politik. Oklart varför den ens använder SDUSA-beteckningen!
Matgamnas grupp (som ju kallat sig allt möjligt) började som en relativt sett "renlärig" trotskistgrupp som någon gång på 1980-talet började svänga och bli mer och mer de facto shachtmanitisk. En utveckling som verkade så att säga avslutad på 90-talet. Fast AWL verkar snarast vara ett slags "mitten-shachtmaniter", eftersom de aldrig *helt* löpt linan ut på samma sätt som Shachtman.
Det har ibland lett till uppenbara motsägelser i deras politik, som när de på papperet tog avstånd från USA:s invasion av Irak, men i praktiken ändå stödde den. Fast Matgamna kanske innerst inne skulle vilja gå längre? Har inte kollat deras sajt på ett tag, men jag minns att Matgamna i rent personlig kapacitet skrev för några år sedan att t.o.m. Chiang Kai-shek-regimen på Taiwan var mindre auktoritär än Mao Zedongs regim på fastlandet. Vilket *i sitt sammanhang* skulle kunna tolkas som ett förtäckt stöd för Chiang mot Mao.
https://ashtarbookblog.blogspot.com/2018/08/the-life-and-death-of-trotskyism.html
ReplyDeleteHar ju redan kritiserat Daum. Jag tror att LRP hade "rätt" om Cliff i den meningen att de betraktade hans teori om en tredje system-teori i allt annat än namnet. LRP ville utveckla en teori som kunde påvisa att Sovjet var kapitalistiskt i kraft av systemets egen inneboende dynamik.
Detta var viktigt för LRP av olika orsaker, men en av de främsta var att betraktade tredje system-teorier som "demokratiska". Alternativet till ett centraliserat byråkratiserat tredje system är "demokrati" och "rank and file-ism", alltså opportunism. Alternativet till kapitalism är socialistisk revolution, vilket inkluderar centralisering. Alltså måste Sovjet vara kapitalistiskt, så att säga "på riktigt".
Problemet med LRP:s teori är att den egentligen är en hybrid mellan statskapitalism och degenererad arbetarstat, vilket jag påpekar i min kritiska recension ovan.
Jag undrar om inte IS-tendensen (alltså Cliff-strömningen) ändrade karaktär under resans gång. Jag har inte haft ett *så* stort intresse för dem, men jag tycker inte att de låtit särskilt renlärigt Cliff-trotskistiska de senaste 20 åren eller så. Eller ännu längre? För mycket pro-islamism, mer eller mindre udda enhetsprojekt med andra "progressiva" grupper, och en slags förenklad anti-imperialism av ett slag jag inte tror Cliff hade från början. Det enda som lever kvar verkar vara deras hårdnackade vägran att rösta på Labour!
ReplyDeleteBlev nog mer imponerad av LRP:s hårda ultravänsterism än deras "avancerade" teorier... :D
ReplyDelete"Fast AWL verkar snarast vara ett slags "mitten-shachtmaniter", eftersom de aldrig *helt* löpt linan ut på samma sätt som Shachtman." Nja, men när Shachtman löpt linan ut var han knappat shachtmanit längre. Då blev han en reaktionär högersosse av dussintyp som bröt med de flesta av sina ''shachtmanitiska" principer. Vilket även Matgamna hårt kritiserat.
ReplyDelete"Jag tror att LRP hade 'rätt' om Cliff i den meningen att de betraktade hans teori om en tredje system-teori i allt annat än namnet". Jo, de har de nog rätt i, men de har inte rätt att sådana tredje-systemteorier måste vara felaktiga. Det som repellerade LRP är det som tilltalar mig...
"Matgamnas grupp (som ju kallat sig allt möjligt) började som en relativt sett 'renlärig' trotskistgrupp som någon gång på 1980-talet började svänga och bli mer och mer de facto shachtmanitisk."
De var på många sätt så att säga latenta shachtmaniter mycket tidigt. Den slutliga explicita omsvängningen kom så vitt jag minns i början av 1989.
Alltså jag, men det fattar nog alla numera.
ReplyDeleteShachtman verkar ha gjort anspråk på att vara något slags marxist ända intill döden, men SDUSA gjorde knappast det. Så man skulle kanske kunna säga att Shachtman var den ende sanne högershachtmaniten! Eller i vart fall en av de få.
ReplyDeleteKan vara relevant om man absolut vill attackera Matgamna "från vänster" och ställa frågan hur långt *han* är beredd att löpa linan ut...
Lite lustigt ändå att Tony Cliff var jude (med tanke på SWP:s anti-sionism), medan Sean Matgamna är "katolsk" irländare (med tanke på att AWL snarast låter pro-brittiska). Om man nu vill skvallra lite...
ReplyDeleteLite mer skvaller. På 1990-talet läste jag Socialist Organiser under kanske ett års tid. Tidningen var märklig. Minst hälften av artiklarna var nämligen skrivna av Matgamna själv...fast under två olika namn. Ibland kallade han sig "John O´Mahoney", ibland använde han sitt riktiga namn. Var det för att det skulle se mindre pinsamt ut om det såg ut som två olika författare? Fast alla visste ju att O´Mahoney var en pseudonym för Matgamna.Jag trodde ursprungligen att "Martin Thomas" var en tredje pseudonym för Matgamna, men det visade sig vara en riktig person, antagligen tvåan i hierarkin...
ReplyDeleteTycker annars att Matgamnas grupp hade en väldigt märklig framtoning. De ifrågasatte många av den brittiska vänsterns dogmer, men på ett väldigt "dogmatiskt" sätt. Det var som att de bara bytt ut Den Rätta Linjen med en annan Rätt Linje. Gruppen var lika fixerad vid sin egen sekteristiska historia som alla andra trottegrupper, och jag fick intrycket att Matgamna försökte framställa sig som en "hård" ledare eller kille. Gruppen spred ett dokument från 1980-talet där det ganska tydligt framgick att fusionen mellan Matgamna och Thornett misslyckats sedan Matgamna ganska så auktoritärt uteslutit Thornetts anhängare ur den gemensamma organisationen. "Intern diskussion? Det hinner vi inte med. Måste prioritera gruvarbetarstrejken". En avhoppare från WRP jag talade med tyckte att Socialist Organiser hade börjat låta som en personkult av Sean Matgamna...
ReplyDeleteMatgamnas slutomdöme om Schachtman? https://www.workersliberty.org/story/2007/09/24/fate-max-shachtman-critical-assessment
ReplyDelete
ReplyDelete"Shachtman drew conclusions he had never drawn in the fight against fascism. He joined the democratic capitalist camp. At the time (1961) of the CIA-backed Cuban émigré invasion of Cuba at the Bay of Pigs, Shachtman thought that a Stalinist Cuba, where no real labour movement could exist, was the greater evil, and backed the invaders. He broke with those of his comrades, Hal Draper and Phyllis and Julius Jacobson, and others who would continue to stand on Workers Party and ISL third camp politics.
Shachtman’s hopes for the development of the Democratic Party into a party controlled by the labour movement came to nothing. President Lyndon B Johnson’s America got drawn deeper and deeper into war in Indochina — a war of mechanised slaughter wreaked from the air indiscriminately on Vietnam and Cambodia. Shachtman believed that only behind the bulwark against Stalinism which the USA thus provided could the forces that would resist Stalinism on the basis of progressive politics and democracy be given a chance to emerge. He backed the USA.
Max Shachtman died of a heart attack on 4 November 1972, as the USA was preparing to "bomb Cambodia into the Stone Age" — which it did, leaving the ultra-Stalinist Khmer Rouge as murdering kings of the ruins. The folly of relying on US imperialism against Stalinism could not have been more horribly proven. At his end Shachtman stood as a negative example of the need for the politics he had defended for four decades — independent, socialist, working class politics. Yet his earlier writings continue to stand as an immensely valuable positive embodiment of such politics."
Glad I checked in on this one. Never heard of Rationality Rules or Steve Woodford but he's *right up my alley*.
DeleteOne in a million chance it's right means 999,999 reasons it's not! Let's all feel warm and fuzzy! Thanks for turning me on to this tuber. Up next, Angelic Ants proven to live forever!
Just commented on "Karma is a bitch" (what a title, wanted to call it "Indigo" first).
DeleteOnly when she's upset about something!
DeleteJag igen...
ReplyDeleteErik,
ReplyDeleteDet här verkar vara ett central stycke i Matgamnas utvärdering:
In the post-war world, where the USSR was the second great global power, recognition that the USA and Western Europe — advanced capitalism — was the more progressive of the contending camps, the one which gave richer possibilities, greater freedom, more for socialists to build on, was, I believe, a necessary part of the restoration of Marxist balance to socialist politics. It was a pre-requisite for the reconstruction of Marxism after the systematic destruction of its concepts over a long period.
That destruction began with the early 1920s conversion of Bolshevik civil-war exigencies into revolutionary law and culminated in the final ideological convulsions of Trotsky on the class character of the USSR and then of the neo-Trotskyists. But reconciliation with capitalism in the manner of Shachtman in his last years was no necessary part of it.
Marx was able to analyse the progressive work of British rule in India while also opposing it; Lenin could write, "Can anyone in his senses deny that Bismarckian Germany and her social laws are "better" than Germany before 1848?... Did the German Social Democrats ... vote for Bismarck’s reforms on these grounds?"
For Marx, for Lenin, and for the classical Marxists, to recognise something as "objectively" progressive did not at all necessarily entail supporting it or endorsing it politically; their task, as they saw it, was to educate, organise and mobilise the working class and to help it to utilise its opportunities — not to promote progress in general in abstraction from the class struggle.
The idea of defending bourgeois liberty against Stalinism did not necessarily imply surrender of working-class independence, or demand of revolutionary socialists that they should commit hara-kiri for its sake.
Tycker inte att Matgamnas logik håller, varken realpolitiskt eller marxistiskt. Det stämmer förstås att Marx hade en oberoende organisation, und so weiter, men observera att Marx samtidigt stödde Bismarcks krig mot Österrike, Danmark och Frankrike. Han stödde även nordstaterna i inbördeskriget i USA. Och Engels skrev senare att om Tsar-Ryssland attackerar Tyskland måste man svara med "revolutionärt krig". Marx och Engels hade dessutom inte den mekaniska distinktionen mellan "politiskt" och "militärt" stöd. Ingen kan väl förneka att stödet till Lincoln delvis var "politiskt", men hur var det då med Bismarck? Jag tror att kalla kriget-Shachtman hade sagt till Matgamna att man på samma sätt kan stödja det demokratiska västblocket mot stalinismen. Matgamna kritiserar vidare Shachtmans stöd till den liberala eliten inom demokratiska partiet, och det stämmer att *det* inte är som Marx, men erkänner samtidigt att sekterism och propagandism inte heller är någon lösning. Nej, det stämmer, men observera att Marx i USA de facto stödde Lincoln i presidentvalen, och då skulle ju någon kunna argumentera för att man måste rösta på LBJ mot Goldwater, och (om man är mot Vietnam-kriget) anti-krigs-demokrater mot Nixon.
ReplyDeleteYou're on a roll! I can use google translator.
DeleteYes we anti-war democrats did vote against Nixon. I went to college on LBJ's Great Society education tuition grants which ended under Nixon. I was at the Democratic Convention Chicago 1968 (at age 15) where police cracked heads and tear gassed the protesters. I missed the military draft as my lottery number was a little higher than the last day called for,
but was prepared to claim conscientious objector, as in "my relationship with J Christ prevents me from killing a fellow human." Some friends went though, one got his leg blown off
in Vietnam. Trouble today as the South (states) never put aside their agenda of enslavement of labor. The Republican party once was the party of Lincoln. Now all that is flipped on its head, hate, racism and white nationalist supremacy is its
agenda. The fools don't realize they're being lied to by the power possessors, capitalist greedy corporate-backed politicians. Who could believe an idiot like Trumpf could become president? Yes, things are seriously coming to a head and it won't be pretty. What do Republicans crave? Power and money.