Fanns det något kristet rike under medeltiden där muslimerna hade lika vidsträckta rättigheter som de kristna hade i den muslimska världen?
Ja, det verkar så...
>>>Korsfararnas kungarike Jerusalem och de tre övriga korsfararstaterna var under sin korta existens inte några apartheidregimer där kristna med järnhand kontrollerade en underkuvad muslimsk majoritetsbefolkning. I stället var de en kosmopolitisk blandning av araber, turkar, kurder, armenier, italienare, franker, normanner och provencaler med flera, och i religiöst hänseende var de uppdelade i shiiter och sunniter, alawiter, druser, katoliker och ortodoxa och monofysitiska kristna.
>>>Korsfararna tog inte bara till sig den lokala klädedräkten utan också muslimernas sätt att regera. Så länge skatterna betalades lämnades lokalbefolkningen i stort sett i fred och kunde leva enligt sina egna sociala och religiösa regler. En muslimsk krönikör skriver att de lät muslimerna tillbe Gud som de ville och att de "inte ändrade en endaste lag eller religiös sedvänja".
>>>Krönikören Ibn Jubayr (1145-1214) beklagade sig över att muslimska bönder föredrog kristna jordägare.
Från Ingmar Karlssons "De kristna i Mellersta Östern", Historiska Media, 2024, sid. 49, 53.
Deus vult!
ReplyDeleteDet strider mot allt vad jag någonsin läst. Beskrivningen hur korsfararna badade i blod efter erövringen av Jerusalem är ju klassisk och jag läste den redan någon gång mellan åtta och tio års ålder. Skulle den verkligen vara en myt?
ReplyDeleteChatGPT Verkar hålla med mig.
ReplyDeleteHur behandlade korsfararna den muslimska befolkningen efter erövringen av Jerusalem?
ChatGPT
Efter att korsfararna erövrade Jerusalem 1099 under det första korståget, behandlade de den muslimska befolkningen mycket brutalt. Staden föll efter en belägring och när korsfararna väl kom in genom murarna, följde en omfattande massaker.
Här är några specifika punkter om hur korsfararna behandlade den muslimska befolkningen:
Massaker: En stor del av stadens muslimska invånare, inklusive män, kvinnor och barn, dödades. Det finns skildringar som beskriver hur blodet flöt i gatorna.
Förstörelse av religiösa platser: Många moskéer och andra muslimska religiösa platser skadades eller förstördes. Den stora moskén, Al-Aqsa, användes senare som palats och förvaringsplats av korsfararna.
Fördrivning: De överlevande muslimerna, tillsammans med judiska invånare, fördrevs från staden. Många av dem såldes som slavar eller tvingades fly till omkringliggande områden.
Religiös intolerans: De nya härskarna införde strikta kristna lagar och förordningar, vilket gjorde det svårt för muslimer att leva enligt sina religiösa och kulturella seder.
Den brutala behandlingen av den muslimska befolkningen vid Jerusalem under korstågen är väl dokumenterad och har haft långvariga effekter på relationerna mellan kristna och muslimer.
Massakrerna i Jerusalem var förstås ingen myt, men sedan verkar korsfararna ha valt att bli mer pragmatiska...
ReplyDeleteChatGPT svarar på en annan fråga: hur behandlades muslimerna i Jerusalem? Muslimer fick inte ens besöka staden efter dess fall. Men i resten av korsfararstaterna valde korsfararna att agera mer pragmatiskt.
ReplyDeleteObservera att "kungariket Jerusalem" alltså inte bara omfattar staden Jerusalem.
ReplyDelete