Sagan om Jösse Blåskägg

Anta att det för 1000 år sedan levde en viking som vi kan kalla Jösse Blåskägg. Denne Jösse sägs ha blivit dödad i ett slag strax utanför Gamla Uppsala. En märklig religiös kult växte upp kring honom efter hans frånfälle. Om man äter fläsk och dricker mjöd, som symboliskt representerar Jösses kött och blod, kan man bli frälst och komma till Valhall. Ja, Jösses död på slagfältet var ett offer som öppnade vägen för *alla* att inträda i Valhall, inte bara de som är vikingar, utan även enkla bönder och t.o.m. trälar. 

Det finns dock ett litet problem. Jösses liv är endast känt från fyra sinsimellan motstridiga sagor. Och om man analyserar dessa sagor noggrant, upptäcker man att varenda påstående om Jösse är baserat på äldre myter, särskilt Völsungasagan och äldre Eddan. Dessutom verkar sagorna i förtäckta ordalag polemisera mot varandra. Sagorna är inte ens överens om när fältslaget vid Gamla Uppsala stod, eller hur många valkyrior som visade sig vid Jösses begravningsbål. Och vem var det egentligen som höll i facklan? Ännu märkligare är att sagorna författades först omkring 100 år efter Jösses död. Nu finns det visserligen äldre källor till Jösses existens, men de är ovanligt sparsmakade när det gäller historiska detaljer. Hans främste lärjunge Peder Svart och hans köttslige broder Jakob Röde lämnar underligt nog inga historiska informationer alls i sina brev, som bevarats i Jösse hednatempel. Sedan finns det ett dussin brev av en viss Pålle den Vittbereste, som tydligen blev anhängare av Jösse efter att först ha stött hans mördare. Men inte heller Pålle lämnar särskilt ingående uppgifter om Jösses liv. Däremot polemiserar han ständigt mot Peder och Jakob! 

Några samtida källor till Jösse liv eller det stora slaget finns inte. Inga runstenar. Inga hällristningar. Inga rapporter från arabiska köpmän. Nej, det finns ingenting. 

Varför ska vi i så fall anta att Jösse ens existerat? Vi verkar ju veta lika lite om honom, som om han inte hade gjort det. Så tänk om det faktiskt är en myt alltihop? 1000 år senare framträder en professor vid namn Alvar Eriksson som föreslår just detta. Men då händer något märkligt.

Alvar blir attackerad i massmedierna, framställs som dilettant på akademiska konferenser, anklagas för att vara konspirationsteoretiker. Varför?

Jo, under de 1000 år som gått sedan Slaget vid Upsal har jösseismen spridit sig över hela världen. Detta tack vare de stora krigarkungarna Gustaf Adolf och Karl XII, som erövrade stora delar av Europa (inklusive Ryssland) på 1600- och 1700-talen. Därefter lade Karl XIV Johan grunden för det sveländska världsimperiet. Jösseismen är idag en världsreligion, med omkring en miljard anhängare. 

Ingen hade betvivlat att Alvar Eriksson kan ha haft rätt, om jösseismen bara varit statsreligion på Färöarna. Men nu är det inte så. Alltså *måste* Jösse ha existerat. Även sekulära akademiker finkammar de fyra sagorna (och Pålles brev) för att hitta någonting som liknar historisk information. Kanske något påstående som var "pinsamt för vikingarna", allmänt känt i hela Svealand, och som därför inte kunde förtigas? Jösses blå skägg kanske, hans dåliga relation till sin gudmoder, det faktum att han växte upp i Trälby, eller varför inte det faktum att han stupade för en bärsärks blodiga yxa? Att vissa Jösse-förnekare tror att han var en rymdvarelse från Arcturus lyfts fram som ett påtagligt bevis på att Jösse-myticismen helt enkelt måste vara felaktig...

Professor Alvar suckar uppgivet och konstaterar att det år 2021 antagligen finns fler personer som tror på Jösse på historiska institutionen vid Uppsala universitet än i själva hednatemplet!