Den heliga yttrandefriheten

 

- Yttrandefrihet, vasa? Komma ICKE på fråga!

Det här är bara en annan form av svensk naivitet. Linderborg missuppfattar dessutom poängen med yttrandefrihet. Den har *aldrig* primärt handlat om några dadaistiska avantgarde-konstnärers "rätt att utmana den fina smaken". Bara en gammal kulturredaktör kan uttrycka sig så! 

Självfallet handlar det om politik. I allmänhet om att olika elitgrupper vill lösa sina inbördes konflikter på ett "civiliserat" sätt. Vanligt folk kan genom kamp tilltvinga sig en plats vid förhandlingsbordet. Det kan även handla om geniernas rätt att säga geniala saker utan att gamla mossiga dogmatiker kan stoppa dem. Alltså genier som filosofer, vetenskapsmän, och så vidare. Vilket gynnar vissa moderniserande elitgrupper. Och i bästa fall samhället i dess helhet. 

Den korkade dadaisten och dennes puerila provokationer är det pris samhället betalar för yttrandefriheten. Den är inte yttrandefrihetens kärna, mål eller syfte. 

Dessutom kan yttrandefriheten aldrig vara total. Är det ens önskvärt att så är fallet? Om inte staten har rätt att under vissa omständigheter reglera yttrandefriheten kommer vilken provokatör som helst att kunna sabotera viktiga politiska beslut eller äventyra rikets säkerhet. Vill Åsa Linderborg ha total yttrandefrihet i krigstid...för motståndarsidan?     

Får Salwan Momika skylla sig själv?