Liberalismens politiska impotens

En intressant artikel om varför liberalismen misslyckats med att konfrontera högerpopulism, rasism och fascism. 

Därför misslyckades den liberala idealdebatten

Visst, den ”liberala idealdebatten” är impotent inför det bruna hotet. Men vad har artikelförfattaren (en norrman som under en period själv flirtade med högerpopulism) för alternativ? Jo, han vill ha...mer censur! Anledningen? Högerpopulism handlar enbart om ”känslor”, och tydligen kan den känslosamme fan alltså motas i grind med mindre yttrandefrihet.

Den strategin har redan misslyckats...

Under valkampanjen i USA 2015-2016 stödde nästan alla medier Hillary Clinton. Vad blev resultat av denna censurkampanj? Just det. Donald Trump vann presidentvalen. Och vad skall liberalerna göra då? Införa *verklig* censur? Militärkupp, eller vad?

Tänk om folkets revolt mot eliterna inte enbart handlar om känslor, inte ens när revolten tar sig högerpopulistiska former. Tänk om nästa revolt blir betydligt mer rationell. Vänsterpopulistisk, låt säga. Ungefär som Gula Västarna i Frankrike. 

När har liberal dumcensur lyckats stoppa en revolution? Aldrig, naturligtvis. Och det gick visst inte så bra i Sovjetunionen, Tsar-Ryssland, Ancien Regime eller Nordamerika heller. Och åtminstone i några av de staterna hade eliterna *lite* mer resurser än vad Telefonplans-Pravda (a.k.a. DN) kan uppvisa...

Tänk om man faktiskt måste, hemska tanke, ändra politik för att få bukt med alla dessa irriterande populistiska protester...?