Dagens mest imbecilla "nyhet". Själv har jag gjort Hitlerhälsning många gånger, givetvis i syfte att ironisera. Jag har kört "Heil myself" också á la Mel Brooks, och "mustasch-gesten". Dessutom är jag rätt bra på att sjunga Deutschlandlied på fejkad preusser-tyska, ja, jag skulle nog aldrig kunna bli civilminister...
Varför vill Aftonbladet förresten avsätta alla Magdalena Anderssons nya ministrar? Fast Strandhäll eller vad hon heter har ju vägrat att avgå, så nu har rundturen kommit till civilministern istället. Nästa vecka avslöjas det väl att biträdande bostadsministern gjorde Röd Front-hälsning år 1992 för att ironisera över KPS, och sedan kommer det fram att statssekreteraren i regionaldepartementet använde ordet "negerfink" ungefär samtidigt, allvarliga saker!
Men okej, jag har iofs aldrig lyssnat på vit makt-musik, föredrar euro-disco och bögschlager, kanske *lite* pikant att civilministern heilade till Ultima Thule eller något sådant, ha ha.
ReplyDeleteTänk om det kommer fram att Strandhäll diggade Deutsche-Amerikanische Freundschaft när hon var yngre, okej, kanske trots allt bättre än att digga Deutsche Arbeitsfront HA HA HA
ReplyDeleteRÖD FRONT RÖD FRONT RÖD FRONT
ReplyDeleteMånga socialfascister i den här regeringen...
ReplyDeleteSkandaler år 2050 i Sveriges ny-lutherska högerregering. Riksföreståndarens sekreterare erkänner: "Jag identifierade mig som motsatta könen när jag var 14". Moralpanik följer i kvällstidningen Folkstorm.
ReplyDeleteSkandaler år 2100 i ex-Sveriges muslimska emirat. Qadin Hassan al-Malik Muhammad erkänner: "Jag identifierade mig som svensk ny-lutheran när jag var 14". Moralpanik (och avrättning på Martyrernas Torg) följer i tidningen Al-Jihadiyya.
ReplyDeleteVågar inte ens tänka på skandalerna år 3000 eller så...
ReplyDeleteMutanternas chief exterminator erkänner "jag identifierade mig som organisk Krim-karait när jag var 14,000 år gammal".
ReplyDeleteJag kan faktiskt Horst Wessel utantill. Och om någon skulle förfölja mig mycket konsekvent skulle nog hen förr eller senare komma på mig med att i alla fall gnola på på den.
ReplyDeleteDet ät ju en sång som står för något mycket obehagligt. Men när jag mig veterligt först hörde den - på skol-TV när jag var 10 år hösten 1965 - blev jag förundrad över att jag tyckte att melodin var så vacker.
Sedan är det en sång som på något sätt kan användas anti-nazistiskt. Jag såg en film där naziledare (bland annat Göring) sjöng den på partidagarna 1935. Det är ju en SA-sång, och på ett ställe åkallas minnet av de SA-män som skjutits ihjäl av den röda fronten och reaktionen.
Där stod Göring 1935 och sjöng just detta, väl medveten om att han satt i ledningen för det parti som ett år tidigare organiserat den aktion där ca 300 SA-män sköts ihjäl . Det var faktiskt rent äcklande att se det.
Naturligtvis var inte Göring en del av "den röda fronten" men han tillhörde definitivt reaktionen. Jag undrade om han reflekterade över att han faktiskt sjöng om sig själv.
De ledande nazisterna verkar ha haft något slags svårslaget rekord i att vara cyniska i både stort och smått. Samma sak med Himmler, som på något sätt verkar ha varit värre än t.o.m. Hitler (Himmler var ju närmast satanist) men som i sista stund fegade ut och försökte förhandla om fred med västmakterna!
ReplyDeleteInsåg just att du nästan låter strasseritisk i din kommentar. Å andra sidan har jag nästan börjat låta som dig, om du läser mina senaste blogginlägg... ;-)
ReplyDeleteJag fascineras av Otto Strasser som person, väl medveten om att om han uppstod i Sverige idag, och försökte föra ut den "svarta frontens" politik här, skulle jag se den som klart reaktionär. Men att som ledande nazist bryta med Hitler, och sedan i en serie av böcker och artiklar analysera och avslöja Hitlers politik krävde ett stort mod.
ReplyDeleteDet finns också en likhet med Trotskij - båda fick fly från länd till land, i sin strävan att skydda sig från Hitler respektive Stalin. Strasser flydde först till Österrike, men sedan invaderade Hitler detta land. Sedan flydde han till Tjeckoslovakien, men då invaderade Nazi-Tyskland även detta land. Han flydde efter ett tag till Frankrike - bara för att sedan få vara med om en tysk invasion även i detta land. Han flydde i hemlighet genom Spanien - om han hade upptäckts skulle Franco med all säkerhet deporterat honom till Tyskland, där ett dödsstraff väntade. Men han lyckades komma fram till Portugal. Det landet var också en diktatur, men en västvänlig sådan.
Slutligen kom han till Kanada. Goebbels förklarade då att Strasser var Tredje rikets fiende nummer ett, och Nazi- Tyskland satte ett pris på hans huvud. Men uppenbarligen var Gestapos internationella nätverk mindre effektivt än GPU:s - så han slapp dela Trotskijs öde. Vare sig Trotskij eller Strasser skulle uppskatta att bli jämförda med varandra - men det finns faktiskt strukturella likheter mellan Trotskijs konflikt med Stalin och Strassers konflikt med Hitler.
Efter sin brytning med Hitler, eller i alla fall efter sin exil, kallade sig Strasser inte längre för nationalsocialist, men hans politik var ändå en fortsättning på den som fördes av NSDAP:s vänsterflygel under 1920-talet.
Om man ändå skulle kalla Strasser för "nazist" skulle man då stå inför något så märkligt som en nazist som kunde tänka. Han hade inte Hitlers rasmystik, hans politiska analyser ter sig anmärkningsvärt rationella.
Hans bok "Hitler och jag" innehåller värdefulla beskrivningar av Nazist-partiets ledande koryféer. Om du skrev att Himmler var värre än Hitler, är väl den mest negativa beskrivningen av någon nazi-ledare i Strassers bok den av Joseph Goebbels. Men det kan ju bero på att Goebbels för Strasser var en förrädare - Goebbels stödde vänsterflygeln i NSDAP i mitten av 20-talet - men sedan förfördes han nästan bokstavligt av Hitler - efter deras möte skriver han gång på gång på gång i sin dagbok om hur djupt han älskar Hitler...
Intressant. Funderat länge på att införskaffa Troy Southgates biografi om Strasser, men vet inte om den är enkelt tillgänglig. Southgate är ju något slags nynazist, antar jag, av third position-typ.
ReplyDelete