Tidlösans bekännelser (del 6)

Är människan "skapelsens krona" eller evolutionens mål? Det verkar faktiskt inte särskilt troligt. Visst är människan oerhört komplex, men är hon egentligen mer komplex än andra levande organismer? Jag tror att komplexitet alltid har funnits. Ju mer vi lär oss om naturen, desto mer komplexa verkar även "primitiva" organismer vara!

Men hur är det med människans intelligens? Är inte den oerhört komplex? Jag trodde länge på detta, men har börjat misstänka att påståendet är både antropocentriskt och antropomorfiskt. Vad är det som säger att människan är den enda intelligenta arten? Schimpanser, korpar, elefanter, valar och åttaarmade bläckfiskar är också intelligenta. Och vad är det som säger att intelligens måste se mänsklig ut för att räknas? En del forskning tyder på att träd har ett slags intelligens (även om forskarna kanske undviker begreppet). Det skulle inte alls förvåna mig om hela biosfären på något sätt är medveten och intelligent!

Men i så fall är människan inte så unik som vi tror. Jag har tidigare ironiskt påpekat att myror kan göra mycket av det som anses "unikt" för människan, exempelvis bedriva jordbruk och hålla boskap, och dessutom på ren instinkt! Visst, människor har vetenskap, filosofi, religion och estetik, men än sedan då? Vetenskapen fungerar inte, och vi har ingen aning om vilken religion eller filosofi som är sann (att döma av den moderna konsten vet vi inte vilken estetik som är vackrast, heller).

Tanken att människans "kreativa" intelligens inte är den enda möjliga, förklarar förresten Fermis paradox. Paradoxen är olöslig om den tolkas antropocentriskt.

Men om inte ens människans komplexitet och intelligens är unika, blir det svårt att hävda att vi skulle vara utvecklingens "mål". Vi är bara ännu en krusning på livets stora ocean...

Om man har en "övernaturlig" världsbild som innefattar allt från änglar och djävlar till älvor och aliens, blir det ännu svårare att hävda att Homo sapiens L skulle vara själva poängen med exercisen!