Tidlösans bekännelser (del 4)

Här kommer några mer "flummiga" spekulationer, som jag givetvis inte tar något ansvar för. :-)

Enligt panteisterna är världen och särskilt naturen heliga och på något sätt "Guds kropp". Ja, en konsekvent panteist måste väl hävda att detta kosmos är det enda som existerar. Gnostikerna å andra sidan hävdar att denna världen är ond. I vissa versioner av gnosticismen anses den vara skapad av djävulen själv! Kristendomen slutligen menar att världen inte är ond i sig själv, men att den har deformerats av ondskan. Världen är "fallen". Den behöver förlösas eller försonas, men inte förstöras.

Vilken av dessa spekulationer står närmast sanningen? Det är uppenbart att världen inte är perfekt. Den är fylld med ondska, lidande och död. Alla levande organismer som har ens ett litet uns av medvetande upplever lidandet och försöker undkomma det. Samtidigt tillfogar de ständigt andra levande varelser lidande. En stor del av evolutionen handlar om båda dessa saker. Jag uppfattar det som absurt att panteisterna dyrkar detta lidandets kretslopp som uttryck för något gudomligt, samtidigt som djuren och växterna kämpar för att ta sig ur det! De flesta människor gör det förresten också. Naturromantik verkar förbehållet den lilla elit som tror att de redan har lämnat Naturens lidande bakom sig.

Å andra sidan verkar gnostikerna inte ha rätt heller. Det finns ju godhet i tillvaron också. Var kommer den ifrån? Är godheten ett bländverk skapat av djävulen? I så fall verkar han mäktigare än Gud...

Finns det någon som inte låtit lura sig?

Jag tror att världen antingen är "fallen", eller att den evolverar mot allt högre former. Båda perspektiven kan vara sanna. Världen kanske evolverar för att återta sin forna ställning?

Vill man spekulera riktigt vilt och inte tror på en sådan evolution, skulle man kunna säga att denna världen alltid kommer att se ut ungefär som den gör nu. Alltså som en blandning av gott och ont, där lidandet i allmänhet är starkare. Den kommer aldrig att bli "högre".

Den här världen är platsen dit Gud förvisat de fallna monaderna, tills de kommit på bättre tankar...