Några tankar om Kina

Det här är strängt taget en kommentar till ett inlägg på en annan blogg... :-)

Det blir alltmer uppenbart att USA tänker trappa upp sitt "kalla krig" mot Kina. Donald Trump är här pådrivande, men även Joe Biden har (åtminstone retoriskt) börjat markera mot den nya stormakten. USA har i flera årtionden försökt integrera Kina i den globala ekonomin, vilket lett till att USA självt har avindustrialiserats och förvandlats till en ekonomisk frizon med stark tjänstesektor och underbetalda tjänstearbetare. Detta har drabbat den traditionella arbetarklassen hårt. En inhemsk kapitalist som dragit nytta av Kinas sociala dumpning är Donald Trump själv. Stålet i hans otaliga byggnader kommer från Folkrepubliken, något Hillary Clinton försökte använda mot honom i valrörelsen 2016. (Alltså samma Hillary vars man Bill Clinton var en av de ansvariga för globaliseringen! Jag tror förresten att de och Trump var polare på den tiden.) Sedan hände något...

Min gissning är att det amerikanska etablissemanget är splittrat i två falanger. Den ena vill kanske ha en mer genuint transnationell kapitalism. Den andra vill ha en globalism dominerad av USA. Den sistnämnda ståndpunkten går att kombinera med nationalism och populism. Enter Trump, stage right! Genom att utlova att amerikanska jobb ska tas hem har Trump alltså kopplat den anti-kinesiska linjen till det starka missnöjet inom (den vita) arbetarklassen. Det är också intressant att notera att Trumps onda genius Steve Bannon, ofta betecknad som isolationist, i själva verket stödjer konfrontationen med Kina. Ja, Bannon har gått så långt som till att utropa en kinesisk exilregering! Observera också att motstånd mot Ryssland *inte* kan kopplas till missnöje inom arbetarklassen, vilket kanske förklarar varför Trump i sin propaganda inte betonar den frågan. Hans mångomtalade "bas" bryr sig helt enkelt inte om Ukraina, Georgien och sådant. (I verkligheten har Trump trappat upp mot Ryssland också.)

Jag gissar att USA trappat upp mot Kina även om demokraterna suttit vid makten, men det hade kanske tagit längre tid. Trump är inte beroende av den liberala "donor class" som är uppknuten till det transnationella kapitalet. Kamala Harris är närmast en del av den! Observera också att Kina är taktiskt allierade med den mest globalistiska falangen i USA.

Den stora frågan är förstås om USA kommer att lyckas knäcka Kina. Det finns käcka libertarianer som tror att Kina helt enkelt skulle kollapsa om landet inte fick tillgång till amerikanska dollar. Varför libertarianer, som i allmänhet betraktar papperspengar som värdelösa, plötsligt tror att de är värda något i *detta* fall, är ju lite oklart. De har antagligen lånat argumentet (och kanske pengarna) från nyliberalerna, som förutsagt Kinas kollaps i 20 års tid trots att de har dollar, helt enkelt för att en centraliserad planekonomi *måste* misslyckas. I själva verket kan det bli precis tvärtom: Kinas starka centralisering kan bli vad som räddar landet i händelse av ett amerikanskt handelskrig. Dessutom verkar Kinas import och export till stor del bestå av riktiga produkter. Dem kan man nog handla med även utan dollar.

Kina är självfallet inte osårbart. Den stormakt som har störst problem just nu är dock USA. Kanske med benäget kinesiskt bistånd bakom kulisserna? Avgörandet kan komma snabbt. Anta att Kina i ett skarpt läge tar Taiwan. Tänker USA *verkligen* riskera ett storkrig med Kina i det läget? Å andra sidan har Kina många konkurrenter i regionen. USA skulle kunna bygga upp en anti-kinesisk allians med Indien, Japan, etc. Men inte ens det skulle likna kalla krigets maktrelationer. Jag skulle inte bli förvånad om Indien eller Japan i väldigt stor utsträckning skulle driva sina egna agendor inom en sådan allians...

Dessutom har USA en annan mäktig motståndare: Ryssland. Vad händer om Putin invaderar Belarus? USA har hotat Tyskland med sanktioner om inte landet slutar köpa olja och gas från Ryssland. Istället utlovar USA amerikansk skifferolja till Tyskland och Östeuropa. Men varför skulle Europa i längden köpa den? Biden vill dessutom ställa om USA till "grön" energi, så det är oklart om fuloljan ens kommer att vara tillgänglig så länge till (om demokraternas statskupp lyckas) . USA har inhöstat en del utrikespolitiska framgångar i Mellersta Östern, där en anti-iransk allians håller på att växa fram, samtidigt som USA eller Israel av allt att döma bedriver ett lågintensivt krig mot Iran (med väldigt högintensiva explosioner) men annars har USA inte lyckats med just någonting alls (OK, de störtade Morales i Bolivia).

Jag kan tillägga att det finns de som tror att USA (och Trump) bara bluffar när de skramlar med sina vapen. Exempelvis John Michael Greer, vars bloggar jag länkar till. Greer tror att Trumps verkliga plan är att kraftigt slimma ner den amerikanska intressesfären, men att en ordnad reträtt kräver en hel del vapenskrammel för att inte övergå i en oordnad dito...

Detta märkliga år 2020 kan vi egentligen bara vara säkra på två saker. Det ena är att USA befinner sig i en djup politisk och ekonomisk kris, som antagligen bara kommer att fortsätta oavsett vem som utropas till segrare i valskandalen senare i höst. Det andra är att Ryssland och Kina inte har sett så här starka ut på flera årtionden. Det kanske borde oroa oss i Sverige?