Tidlösans bekännelser (del 5)

Här följer ytterligare några kommentarer jag givetvis inte tar något ansvar för...

Om Gud existerar måste han vara en s k personlig gud. Samtidigt är det uppenbart att han inte kan vara en "person" i den mening vi brukar lägga in i begreppet. Gud är oändlig, både transcendent och immanent, och får man tro kristendomen, dessutom treenig! Det låter inte som en vanlig person, som ju närmast per definition är begränsad och avgränsad från andra personer. Tror man på emanationism snarare än creatio ex nihilo måste Gud dessutom ha en opersonlig sida. Det är denna sida en viss typ av mystiker upplever som Brahman. Gud måste helt enkelt vara urgrunden för både det personliga och det opersonliga.

Jag tänker mig ofta detta som att Gud är överpersonlig snarare än opersonlig. Brahman är egentligen en underpersonlig gud, ett slags andlig version av kvantfysiken. Gud är överpersonlig i den meningen att han saknar den "vanliga" personlighetens begränsningar.

Kan vi egentligen förstå Gud? Jag tänker mig honom som personlig i den meningen att han har ett medvetande, en vilja, och så vidare. Samtidigt torde vi aldrig helt kunna utgrunda Det Gudomliga. Kanske är Nirvana ett sätt att uttrycka att det bortom en viss punkt helt enkelt inte är möjligt för människan att nå sann kunskap om Guds väsen. Nirvana är i den meningen en nollpunkt.

Kanske är det därför Gud ofta framstår som obegriplig. Jag menar, varför intresserar han sig för en evolutionär kusin till schimpansen på tredje klotet från solen...