Friday, March 15, 2019

Revelation on the road to Montreal: How the Spartacist League discovered the right of nations to self-determination




”Spartacist” is the publication of the so-called International Communist League (Fourth Internationalist), a network of small revolutionary groups centered on the U.S. Spartacist League (SL). The Spartacists are notorious on the far left for their pro-Stalinism (despite being Trotskyists), sectarianism, and general kookery. They have also been frequently accused of First World chauvinism, anti-immigration racism and pro-imperialism. In issue no 65 of ”Spartacist”, dated Summer 2017, the group reprints a conference resolution titled ”The Struggle Against the Chauvinist Hydra”. The issue itself has the title ”The Fight for Leninism on the National Question”. The resolution supposedly reverses the erstwhile chauvinist course of the organization.

Or does it *really*? The traditional Spartacist position on the national question is that ”interpenetrated peoples” can´t demand self-determination under capitalism. The examples usually given were Israel-Palestine and Northern Ireland. In practice, the Spartacists defended the national rights of the Jews in Palestine and the Protestants in Ireland beneath a cover of ra-ra-revolutionary verbiage. It´s *not* clear from ”Spartacist no 65” whether they have revised their understanding of these conflicts. Nor is it clear whether the SL has repudiated its opposition to open borders or its de facto pro-British stance during the Falkland-Malvinas War.

What is clear is that the SL has changed its understanding of many other national conflicts, but these don´t involve ”interpenetrated peoples” as usually defined. Still, it does represent a break with the traditional line of this particular tendency. Thus, the SL now supports independence for Quebec and a privileged position for the French language in that province. Their previous position is condemned as Anglo-chauvinist. (Strictly speaking, the Spartacists began calling for Quebecois independence already in 1995, but mostly to get rid of the national question from the Canadian agenda altogether, in effect a position of kicking Quebec out so Anglo workers could go on with more important ”class struggle” issues.) The Spartacist League now also calls for the independence of Catalonia, the Basque countries and Corsica. Further, they propose the partition of Belgium into three or four new republics.

Only a few Third World issues are commented upon. Apparently, the Spartacist tendency used to oppose the independence of Guadaloupe, a French colony in the Caribbean with nominal status as a French departement. This position was reversed by the conference. Curiously, the Spartacist take on Puerto Rico used to be the exact opposite: this U.S. dependency should be *forced* to become independent regardless of whether the inhabitants like it or not! Here, the international conference took the eminently sensible position that the Puerto Ricans themselves should decide on their exact relation to the United States – many Puerto Ricans, in fact, demand statehood (i.e. they want the island to become the 51st U.S. state).As for Syria, the SL upholds the (bizarre) position of military support to the Islamic State terrorists against the Kurds – the Kurds, it seems, are still Turds. If the Albanians are still goat-fuckers is, alas, never explained…

Why did the ”International Communist League” suddenly change some of its long-standing positions in this manner? I suspect the reason is a power struggle within the tendency between a certain Comrade Coelho and an old guard of entrenched petty apparatchiks at the Spartacist HQ in New York City. Spartacist founder-leader James Robertson has apparently left his semi-retirement and joined forces with Coelho, who thus carried the day. The new ICL executive committee is said to be 70% non-American and the goal is to make the entire organization 70% ethnic minority. In their fight against the old-timers, Jim & Coelho had the support of non-Anglophone sections in Quebec, Greece, Mexico and elsewhere. Since the Spartacist League and their co-thinkers don´t really *do* much, I strongly suspect that the entire change of line is really the reflection of a change of guard within an increasingly irrelevant sect. Those who liked the old line better can join two old splits from the SL, the Bolshevik Tendency and the Internationalist Group, which both uphold the right of English-speakers to carry out their business in Anglais even in Montreal, Acadia and (perhaps) Paris.

21 comments:

  1. Jag var mycket intresserad (inte attraherad) av SL i mitten av 1970-talet. Framförallt ville jag läsa igenom samtliga nummer av Workers Vanguard från starten för att på det sättet få reda på massa skvaller om USA:s yttersta sektvänster. Jag visste att WV i mycket hög grad bestod av sektpolemik.

    Varför jag var så sjukligt intresserad av denna är väl en psykoanalytisk fråga som jag inte tänker diskutera här....

    Så fick jag sommaren 1975 reda på att en medlen i SL var i Sverige. Jag lyckades kontakta honom och bad att få köpa samtliga nummer av Workers Vanguard från starten.

    Han blev överförtjust och trodde kanske att jag var en potentiell sympatisör.

    Så han blev nog lite besviken när jag efter att jag hade betalat förklarade att jag inte alls var intresserad av några politiska diskussioner med honom och att anledningen till att jag ville plöja igenom WV inte hade det minsta med sympati för SL:s politik att göra...

    ReplyDelete
  2. Jag har också köpt många gamla nummer av Spartacist och WV, och den absoluta klassikern är ju artikeln "Rats" om Lyn Marcus (Lyndon LaRouche). Annars är ju problemet med Spartacist League att de ljuger så förbenat hela tiden...

    ReplyDelete
  3. PS. Ungefär i samma veva var en SWP:are i Sverige och berättade att Workers Vqanguard utanför SL-kretsarna ofta brukade kallas "Workers Vampire".

    ReplyDelete
  4. Fast de ljög nog inte om LaRouche, LOL.

    ReplyDelete
  5. Här är lite skvaller. Enligt Bolshevik Tendency så tror James Robertson att han är en ättling till Robert the Bruce, Skottlands frihetshjälte, och han har därför alltid varit positiv till just skotsk nationalism, även under gruppens "anti-nationalistiska" period...

    ReplyDelete
  6. Där med "Workers Vampire" var faktiskt ganska roligt...

    ReplyDelete
  7. "Fast de ljög nog inte om LaRouche, LOL." Nej, de skrev en utmärkt artikel ror jag 1973. i två delar som hette "Marcus raves on". Fast de var ovanligt sena med att inse att den gruppen hade passerat gränsen och inte längre var en vänstergrupp. De polemiserade mot den som om det var en bisarr vänstergrupp långt efter att resten av vänstern i USA hade definierat den som höger. eller en provokatörsorganisation.

    ReplyDelete
  8. "Där med "Workers Vampire" var faktiskt ganska roligt..." Möjligen var det mitt latenta vampyrintresse som gjorde mig så fascinerad av SL. ;-)
    https://kiremaj70.blogspot.com/2019/03/vampyrernas-idehistoria.html

    ReplyDelete
  9. PS. Fast för att vara så vrälsekteristiska var 70-talets SL ovanligt sofistikerade. Det var nog en del av fascinationen. De var galna, men ändå inte galna, på nåt mysko sätt.

    ReplyDelete
  10. Den ÖPPNA galenskapen började kanske 78-80 typ, Då lämnade de sin sekteristiska karikatyr på trotskistisk ortodoxi och blev något annat. Jfr "Hail Red Army" 1980. Om invasionen av Afganistan hade kommit 1975 hade de nog skrivit "Critical support for Red Army and the Afghan stalinists. For political revolution in Moscow and Kabul"

    ReplyDelete
  11. Det är mitt intryck också. Under min mest sekt-trotskistiska period uppfattade jag tidiga Spartacist League som "en i mängden" - ja, de allra tidigaste numren av Spartacist var närmast tråkiga! De ballade ur stenhårt i slutet av 1970-talet. Höjdpunkten var väl "erbjudandet" till den afghanska ambassaden i Paris i slutet av 1980-talet att organisera en internationell stridande brigad för att slå tillbaka de anti-sovjetiska rebellerna. Fast konkurrensen om tokigaste utspelet är stenhård.

    Om jag hittar mitt gamla exemplar av John Listers "Spartacist Truth Kit" kommer jag att recensera den - en text av en Thornett-anhängare som cirka 1980 beskrev hur Spartacist League spårade ut på den fackliga fronten i både USA och UK.

    ReplyDelete
  12. Det där att vampyrer ursprungligen var annorlunda har jag hört också. Intressant! Idag brukar sofistikerade ockultister (t.ex. John Michael Greer, författare till "Monsters") hävda att vampyrer är andar som suger eterisk substans - bokstavliga blodsugande människo-vampyrer finns inte. Vampyrism är alltså egentligen en form av besatthet av andar.

    ReplyDelete
  13. Jag är förresten förvånad över att ingen på vänsterkanten öppet brännmärkt Spartacist League som FBI-provokatörer, med tanke på allt de ställt till med. De "outar" ledare och aktivister från konkurrerande vänstergrupper med namn och bild i sin tidning, anklagar allt och alla för att vara "strejkbrytare" och "polis-älskare", infiltrerar andra vänstergrupper, attackerar deras möten, intar medvetet bisarra ståndpunkter... Det låter som FBI. Att de klarat sig beror väl på att de alltid haft en slags "trotskistisk renlärighet" parallellt med dumheterna, och att alla känner till gruppens ursprung som en fraktion inom SWP. Regelrätta provokatörer brukar väl komma utifrån och ha ett mer mystiskt förflutet?

    ReplyDelete
  14. En aktiv morenist i USA på 80-talet som jobbade på bank, hade lyckats finna ut att heltidsanställda ledande medlemmar i SL hade klart anmärkningsvärt stora summor på sina konton, som de inte rimligen kunnat snyltat åt sig genom att endast försnilla spartacisternas medlemsavgifter. Så han verkar tro att de var betalda av någon med mycket bra ekonomi.

    ReplyDelete
  15. "Jag har också köpt många gamla nummer av Spartacist och WV, och den absoluta klassikern är ju artikeln "Rats" om Lyn Marcus (Lyndon LaRouche). " Oj, den kommentaren missade jag. Ja, jag tro att "Rats" var del två av "Marcus raves on". Om jag minns rätt menade "Marcus" (enligt WV) att trotskism orsakas av råttfobier. Personer som var rädda för råttor kunde slippa vara det om de blev trotskister, eftersom de på det sättet kunde bli som råttor själva!!! Minns jag fel?

    ReplyDelete
  16. Nej, du minns rätt. :D

    Jag tror dock att Marcus menade att råttfobin var ett uttryck för någonting annat, nämligen sexuell impotens som i sin tur tar sig uttryck i ett slags konformistisk mentalitet. Konformisten vill undvika att bli attackerad av "råttorna" (= andra konformister). Marcus menade att trotskismen var ett uttryck för denna konformistiska mentalitet eftersom den är ofarlig för etablissemanget. Men i grunden verkar det alltså handla om sexuell impotens! Marcus skrev ju även en artikel som hette "The Sexual Impotence of the Puerto Rican Communist Party" (enligt ryktet hade hans puertoricanska sambo lämnat honom).

    Projicering?

    ReplyDelete
  17. Jag har två förklaringar till det där med banken. 1) Många av Spartacist Leagues medlemmar verkar komma från väldigt privilegierade sociala bakgrunder. Övre medelklass, borderline överklass. Det framgår av dödsrunorna i Spartacist över ledande kamrater. 2) Enligt LRP hade Spartacist en medlem som jobbade som börsmäklare. Han spekulerade framgångsrikt i guld och pengarna gick till organisationen. LRP nämnde flera andra vänsterströmningar med mindre ortodox finansiering, så det verkar ganska vanligt. Det bevisar alltså inte att Robertson är provokatör. Synd, va?

    ReplyDelete
  18. http://laroucheplanet.info/pmwiki/pmwiki.php?n=Library.SEXUALIMPOTENCEPUERTORICANSOCIALISTPARTY

    ReplyDelete
  19. Wow. Jag har bara läst första stycket och redan nu säger jag: Wow!

    ReplyDelete
  20. Jag slutade läsa någonstans i mitten. Wow, vilken jävla smörja. Borderline clinical! Kvinnofientligheten var ju uppenbar, vidare homofobi och rasism. Intressant är att vissa saker jag förknippar med den senare LaRouche finns även här: det extrema tillväxttänkandet, klassisk musik, de mer eller mindre obegripliga hänvisningarna till Riemann och Cantor... Däremot är sammanhanget annorlunda, ett slags bisarr version av de psykoanalytiska spekulationer jag antar var vanliga vid den här tiden. LaRouche nämner förresten råttorna i förbigående, och sedan skriver han att NCLC hade psykoterapeutiska grupper där man försökte bota medlemmarna från deras psykiska blockeringar, herregud, vilken galen jävla sekt. Ungefär som Scientology (och kanske ännu värre).

    ReplyDelete
  21. Man undrar varför LaRouche på ett så målande sätt kan beskriva Machos, "horor", etc? Samma sak undrade jag när jag läste delar av Ayn Rands roman Atlas Shrugged: Varför är hon så bra på att beskriva psykiska vampyrer? Hmmm...

    ReplyDelete