Vilken fas är detta?

Nyamko Sabuni eller möjligen en kusin

Elisabeth Kübler-Ross talade ju om "sorgens fem faser". Bloggaren John Michael Greer, vars opus jag ofta kommenterar här på bloggen, har lite illmarigt talat om "Donald Trumps fem faser", med vilket han menade motståndarnas sorgearbete över att Trump blivit president (man kan förstås även applicera detta på anhängarnas reaktioner efter valförlusten, och då kanske tala om "Joe Bidens fem faser"). En del har försökt att analysera våra reaktioner på klimatkrisen på samma sätt. 

Det slog mig att man kan applicera detta även på t.ex. svensk invandringspolitik...

Den första fasen, förnekelse, var ganska uppenbar 2015. Som när Wolodarski skrev att Sverige minsann aldrig varit tryggare. Eller som när "vänstern" talade om en tvärvändning när regeringen panikstängde gränserna eftersom systemet inte pallade mer. Eller som när "ekonomer" påstod att Sverige i längden tjänar på invandringen, att ovanligt många utbildade tandläkare nyanlänt till landet, att det inte finns organiserat tiggeri, att Jimmie Åkesson "HAR FEL", etc. Kort sagt, det finns inga problem, basta. Den (uppriktiga?) förvåningen över att en gammal kollega eller kändis på Twitter faktiskt kritiserar invandringspolitiken kanske hör hit också?

Den andra fasen, ilska, motsvaras väl på ett ungefär av anklagelser om att alla invandringskritiker och systemkritiker helt enkelt måste vara ryska agenter, även Hanif Bali eller Chang Frick (som båda är anti-ryska). "Du är radikaliserad", bisarr "tone policing" och givetvis rasistanklagelser hör också hit. Den här fasen samkördes delvis med fas ett. Annie Lööfs ständiga utbrott mot Jimmie är en bra symbol här.

Sedan verkar många ha gått in i väggen, och således gått direkt från fas två (ilska) till fas fyra (depression). Som när luften gick ur DN efter riksdagsvalet 2018. Vilket jag har kommenterat tidigare. 

Just nu verkar vi vara inne i fas tre: förhandling. "Om vi bara erkänner våra misstag, och gör X eller Y, så *måste* problemet försvinna, annars är det inte rättvist". Vänstern är inne i denna fas just nu. "Om vi bara går tillbaka till en traditionell vänsterpolitik/sossepolitik så kommer alla problem kopplade till invandringen att försvinna". Högern version är mer simplistisk: Om vi bara *verbalt erkänner* problemen, så *måste* de försvinna. Underförstått: Och då slipper vi egentligen förändra något. 

Jag måste dock säga att fas tre ibland tar sig...märkliga former.

Liberalerna vill förbjuda kusinäktenskap

Är förresten inte immun mot ovanstående sorgearbete. Har också gått igenom diverse "faser" i diverse frågor, fast eftersom jag är en tokig maverick så brukar jag gå igenom listan baklänges, uppleva typ åtta faser, och så vidare. Fast principen framgår ju...