The blog to end all blogs. Reviews and comments about all and everything. This blog is NOT affiliated with YouTube, Wikipedia, Copilot Designer or any commercial vendor! Links don´t imply endorsement. Many posts and comments are ironic. The blogger is not responsible for comments made by others. The languages used are English and Swedish. Content warning: Essentially everything.
När jag var 12 år - i våren 1967 - läste jag om determinism. Dvs att allting har orsaker och att i denna kedja av orsak och verkan finns det ingen fri vilja. Det förutsätter dock inte - som Sabine verkar mena - en materialistisk världsbild. Även om man tror att det finns ett medvetande bortom materien kan det finnas en determinism. En tanke leder oundvikligen till den andra - det kan finnas en idealistisk determinism såväl som en materialistisk.
Jag fick ångest av determinismen - och försökte hitta bra argument mot, men lyckades inte. Så jag accepterade determinismen även. om den gav mig ångest. Kvantfluktuationer var inte till hjälp - för slumpvisa processer ger inte någon en fri vilja - bara en mer obegriplig sådan. Dessutom tar kvantfluktuationer ut varandra - man kan utifrån dessa konstruera en statistisk determinism som är nästan lika stenhård som den rent mekaniska.
Jag behöll determinismen men ångesten försvann. I viss mån kunde determinismen, som jag snart insåg, dessutom minska ångest eftersom den minskade skuldkänslor.
Så jag blev en entusiastisk determinist, en åsikt som jag ettrigt försvarade. Jag känner igen mina åsikter hos Sabine - från och med kanske 1969-70 och ett antal är framåt skulle jag entusiastiskt hållit med henne.
Omkring 1973 utmanades min determinism av eviga diskussioner med några kristna socialister som jag stötte på i ett kollektiv jag flyttade till. Jag försökte hitta kompromisser och förena kristendom och determinism, vilket ledde till att jag ändå måste ta avstånd från helvetesläran - om allt är determinerat var det ju motbjudande att tänka sig att man kom till helvetet för att man blivit determinerad på fel sätt.
Men eftersom idéer också kunde determineras kom jag fram till att även Gud var determinerad. Faktiskt på ett än mer uppenbart sätt än människor. Ett väsende som alltid pga av sin natur alltid väljer det som är mest gott - måste vara totalt determinerad av sin godhet, speciellt om hen också var allvetande. När jag upphörde att försöka vara kristen lite senare kom determinismen tillbaks i sin gamla form.
Idag tycker jag att frågan är mer eller mindre ointressant. Det kanske finns "en fri vilja" av något slag - även om det nästan är omöjligt att definiera vad det betyder.
Man kan ju vilja arbeta för det goda alldeles oavsett om denna strävan är eller inte är determinerad.
Även om kvantfluktuationer inte leder till fri vilja är det möjligt att det kan vara nödvändigt för medvetandet. Det är en lite tilltalande idé.
Även om kvantfluktuationer inte leder till fri vilja och även om de för det mesta tar ut varandra talar de ändå mot att allting - som att jag skriver detta nu - var förutbestämt redan vid Big Bang.
Om det finns krafter utanför universum och nån sorts multiversum är oändligt skulle det ändå vara omöjligt att utifrån tillståndet vid Big Bang kunna räkna ut vad som hänt fram till nu. Dessutom spelade kanske kvantfluktuationer en större roll då än nu eftersom det tidiga universum var så litet att den minsta kvantfluktuation kunde ha avgörande effekter på universums utveckling.
Att datorer skulle kunna ta över är en idé som jag är emot av helt andra orsaker. Såvida de inte kan utveckla ett medvetande som kan få dem att spränga sönder programmeringarna. Men då bör de nog inte längre definieras som datorer.
PS. Jag skrev "om allt är determinerat var det ju motbjudande att tänka sig att man kom till helvetet" Hmm - helvetesläran är förstås motbjudande även om man tror på en fri vilja. Även om man fritt väljer ondska måste det ju finnas en rimlig korrelation mellan felval och konsekvenser. Det finns ingenting, absolut ingenting, som skulle göra ett tidsmässigt evigt helvete rättfärdigt. Vilket även sjundedagsadventisterna har insett - trots sin fundamentalism.
Jag tycker ståndpunkten låter märklig. Om allt är förutbestämt är livet meningslöst. Dessutom leder resonemanget till konstiga paradoxer. "Min känsla av att ha fri vilja och mening i livet är förutbestämd". Det verkar underligt nog vara Sabines "lösning", men det betyder ju ändå att man smugglar in den fria viljan bakvägen - vi har åtminstone en (förutbestämd!) *känsla* av fri vilja. Men hur kan ens känslan uppstå om vi faktiskt inte har en fri villja...
Den kan uppkomma genom att nästan alla vet att de har en fri vilja i förhållande till yttervärlden. De flesta funderar inte över frågan om någon entitet - förutsatt att den kände till absolut allt om ens arv,och exakt hur det påverkar en, och allt om vad som händer varje sekund från det man är avlad, och allt om alla processers dynamik, och dessutom exakt allt om allt som hänt i världen när man föddes, inklusive alla andras arv och miljö, och om denne dessutom har en totalt övernaturlig intelligens av gudstyp, skulle kunna räkna ut allt vad som skulle hända. Frågan är inte enkel. Man kan välja utifrån sin vilja, men man har inte valt sin viljas karaktär. Den kan mycket väl vara en produkt av vad man - på alla plan - var när man föddes, och vad alla andra var när det föddes, och var varenda partikel i hela universum var, och hur alla de energifält som påverkar dessa var. Nej, frågan är inte enkel. Men jag tror inte att determinismen helt kan uteslutas. Förutom kvantsprång då, men Sabine ansluter sig till Einstein och menar att det finns underliggande faktorer som vi inte vet om, som styr även dessa.
"allt om vad som händer varje sekund från det man är avlad" Hmm. det blir ett cirkelresonemang om man skriver så. Jag menar allt som hänt överallt varje sekund fram till man är avlad. Och sedan utifrån en total kunskap om hur allt ser ut då, kan räkna ut fortsättningen
När jag var 12 år - i våren 1967 - läste jag om determinism. Dvs att allting har orsaker och att i denna kedja av orsak och verkan finns det ingen fri vilja. Det förutsätter dock inte - som Sabine verkar mena - en materialistisk världsbild. Även om man tror att det finns ett medvetande bortom materien kan det finnas en determinism. En tanke leder oundvikligen till den andra - det kan finnas en idealistisk determinism såväl som en materialistisk.
ReplyDeleteJag fick ångest av determinismen - och försökte hitta bra argument mot, men lyckades inte. Så jag accepterade determinismen även. om den gav mig ångest. Kvantfluktuationer var inte till hjälp - för slumpvisa processer ger inte någon en fri vilja - bara en mer obegriplig sådan. Dessutom tar kvantfluktuationer ut varandra - man kan utifrån dessa konstruera en statistisk determinism som är nästan lika stenhård som den rent mekaniska.
Jag behöll determinismen men ångesten försvann. I viss mån kunde determinismen, som jag snart insåg, dessutom minska ångest eftersom den minskade skuldkänslor.
Så jag blev en entusiastisk determinist, en åsikt som jag ettrigt försvarade. Jag känner igen mina åsikter hos Sabine - från och med kanske 1969-70 och ett antal är framåt skulle jag entusiastiskt hållit med henne.
Omkring 1973 utmanades min determinism av eviga diskussioner med några kristna socialister som jag stötte på i ett kollektiv jag flyttade till. Jag försökte hitta kompromisser och förena kristendom och determinism, vilket ledde till att jag ändå måste ta avstånd från helvetesläran - om allt är determinerat var det ju motbjudande att tänka sig att man kom till helvetet för att man blivit determinerad på fel sätt.
Men eftersom idéer också kunde determineras kom jag fram till att även Gud var determinerad. Faktiskt på ett än mer uppenbart sätt än människor. Ett väsende som alltid pga av sin natur alltid väljer det som är mest gott - måste vara totalt determinerad av sin godhet, speciellt om hen också var allvetande. När jag upphörde att försöka vara kristen lite senare kom determinismen tillbaks i sin gamla form.
Idag tycker jag att frågan är mer eller mindre ointressant. Det kanske finns "en fri vilja" av något slag - även om det nästan är omöjligt att definiera vad det betyder.
Man kan ju vilja arbeta för det goda alldeles oavsett om denna strävan är eller inte är determinerad.
Även om kvantfluktuationer inte leder till fri vilja är det möjligt att det kan vara nödvändigt för medvetandet. Det är en lite tilltalande idé.
Även om kvantfluktuationer inte leder till fri vilja och även om de för det mesta tar ut varandra talar de ändå mot att allting - som att jag skriver detta nu - var förutbestämt redan vid Big Bang.
Om det finns krafter utanför universum och nån sorts multiversum är oändligt skulle det ändå vara omöjligt att utifrån tillståndet vid Big Bang kunna räkna ut vad som hänt fram till nu. Dessutom spelade kanske kvantfluktuationer en större roll då än nu eftersom det tidiga universum var så litet att den minsta kvantfluktuation kunde ha avgörande effekter på universums utveckling.
Att datorer skulle kunna ta över är en idé som jag är emot av helt andra orsaker. Såvida de inte kan utveckla ett medvetande som kan få dem att spränga sönder programmeringarna. Men då bör de nog inte längre definieras som datorer.
Erik R
PS. Jag skrev "om allt är determinerat var det ju motbjudande att tänka sig att man kom till helvetet" Hmm - helvetesläran är förstås motbjudande även om man tror på en fri vilja. Även om man fritt väljer ondska måste det ju finnas en rimlig korrelation mellan felval och konsekvenser. Det finns ingenting, absolut ingenting, som skulle göra ett tidsmässigt evigt helvete rättfärdigt. Vilket även sjundedagsadventisterna har insett - trots sin fundamentalism.
ReplyDeleteJag tycker ståndpunkten låter märklig. Om allt är förutbestämt är livet meningslöst. Dessutom leder resonemanget till konstiga paradoxer. "Min känsla av att ha fri vilja och mening i livet är förutbestämd". Det verkar underligt nog vara Sabines "lösning", men det betyder ju ändå att man smugglar in den fria viljan bakvägen - vi har åtminstone en (förutbestämd!) *känsla* av fri vilja. Men hur kan ens känslan uppstå om vi faktiskt inte har en fri villja...
ReplyDeleteDen kan uppkomma genom att nästan alla vet att de har en fri vilja i förhållande till yttervärlden. De flesta funderar inte över frågan om någon entitet - förutsatt att den kände till absolut allt om ens arv,och exakt hur det påverkar en, och allt om vad som händer varje sekund från det man är avlad, och allt om alla processers dynamik, och dessutom exakt allt om allt som hänt i världen när man föddes, inklusive alla andras arv och miljö, och om denne dessutom har en totalt övernaturlig intelligens av gudstyp, skulle kunna räkna ut allt vad som skulle hända. Frågan är inte enkel. Man kan välja utifrån sin vilja, men man har inte valt sin viljas karaktär. Den kan mycket väl vara en produkt av vad man - på alla plan - var när man föddes, och vad alla andra var när det föddes, och var varenda partikel i hela universum var, och hur alla de energifält som påverkar dessa var. Nej, frågan är inte enkel. Men jag tror inte att determinismen helt kan uteslutas. Förutom kvantsprång då, men Sabine ansluter sig till Einstein och menar att det finns underliggande faktorer som vi inte vet om, som styr även dessa.
ReplyDelete"allt om vad som händer varje sekund från det man är avlad" Hmm. det blir ett cirkelresonemang om man skriver så. Jag menar allt som hänt överallt varje sekund fram till man är avlad. Och sedan utifrån en total kunskap om hur allt ser ut då, kan räkna ut fortsättningen
ReplyDelete