The blog to end all blogs. Reviews and comments about all and everything. This blog is NOT affiliated with YouTube, Wikipedia, Copilot Designer or any commercial vendor! Links don´t imply endorsement. Many posts and comments are ironic. The blogger is not responsible for comments made by others. The languages used are English and Swedish. Content warning: Essentially everything.
Det finns ett sätt på vilket SAP skulle kunna stanna kvar vid makten: ha is i magen i några månader, och sedan locka över L till det rödgröna blocket. Fast det skulle förstås bara bli samma typ av regering vi redan haft i åtta år, fast nu med L i rollen som C...
De låter så anakronistiska. Ungefär som om vi vore kvar i 1920-talets politiska verklighet.
Vilka är "arbetarklassen"? Det finns ingen homogen arbetarklass i Sverige. Varken etniskt homogen eller någonting annat. Det finns ett heterogent, atomiserat skikt av tjänstearbetare och arbetslösa. Finns det ens en bourgeoisie i egentlig mening? Är det inte snarare en hybrid av marknadifierad stat och statifierad marknad?
Att ställa socialistiska visioner från 1920-talet mot 2020-talets politiska verklighet kanske tilltalar de pavlovska reflexerna hos de sista kvarvarande äkta marxisterna (alla 20), men är det ett hållbart alternativ idag?
Finns det inte en materiell grund för den typ av vänsterpolitik vi har idag, där medelklassens "identiteter" allierar sig med invandrargrupper och andra otraditionella subalterner genom att kräva att stat-marknad-hybriden blir mindre marknadifierad och mer statifierad? Det finns det ju, och det tror jag "alla" håller med om. Men då kommer följdfrågan: finns det en materiell grund för att frångå denna politik till förmån för en "ren" eller "rak" klasskamp av den typ vi hade för hundra år sedan? Inte så vitt jag kan se.
En av den moderna arbetarrörelsens materiella förutsättningar var industrialismen, och den därtill hörande ekonomiska tillväxten. En av många konsekvenser av detta är att arbetarrörelsen ständigt kunde kräva (och få) mer. Inte bara mer av kakan, utan en allt större kaka.
Nå, hur är det idag? Sätter inte klimatkrisen, den allmänna ekologiska krisen, och den begynnande energi- och resurskrisen *objektiva materiella gränser* för det moderna samhället, inte bara industrisamhället utan även det s.k. tjänstesamhället?
Men i så fall existerar ju inte längre den klassiska arbetarrörelsens materiella förutsättningar.
Däremot finns det materiella förutsättningar för annat. Kamp mellan olika etniska eller religiösa grupper, exempelvis. Auktoritära regimer av förmodernt snitt. Allmänt "folkliga" revolter, fast utan den historiskt framåtsyftande dynamik marxisterna trodde sig se under 1800-talet och 1900-talet.
Det ovanstående betyder att man inte längre kommer att kunna möta SD med traditionell sosse- eller vänsterpolitik. Vilket är vad den anti-identitetspolitiska vänstern förespråkar. Och på en väldigt bra dag t.o.m. Aftonbladets ledarsida.
"Om vi bara ger de där jävla vita manliga knegarna som röstar på SD mer välfärd via den starka staten och det starka facket, så kommer de såklart att börja rösta på SAP igen. För så har det ju varit sedan 1917-21".
Ett fascistiskt parti skulle enkelt kunna svara: "När vi tar makten, kommer vår stat att äga och kontrollera en stor del av näringslivet. Vilket gynnar vår etniska grupp. Dessutom är resurserna begränsade. Vi kommer alltså att äga och kontrollera dessa begränsade resurser. Ingen annan."
Den röd-röda vänstern kommer med stor sannolikhet bara att fortsätta vegetera i realvänsterns utkanter. Alltså den realvänster som är integrerad i hybrid-systemet och representerar allt den stålhårda marxistiska vänstern säger sig hata.
Det finns ett sätt på vilket SAP skulle kunna stanna kvar vid makten: ha is i magen i några månader, och sedan locka över L till det rödgröna blocket. Fast det skulle förstås bara bli samma typ av regering vi redan haft i åtta år, fast nu med L i rollen som C...
ReplyDeleteTror kanske inte riktigt på Ekis´ analyser.
ReplyDeleteDe låter så anakronistiska. Ungefär som om vi vore kvar i 1920-talets politiska verklighet.
Vilka är "arbetarklassen"? Det finns ingen homogen arbetarklass i Sverige. Varken etniskt homogen eller någonting annat. Det finns ett heterogent, atomiserat skikt av tjänstearbetare och arbetslösa. Finns det ens en bourgeoisie i egentlig mening? Är det inte snarare en hybrid av marknadifierad stat och statifierad marknad?
Att ställa socialistiska visioner från 1920-talet mot 2020-talets politiska verklighet kanske tilltalar de pavlovska reflexerna hos de sista kvarvarande äkta marxisterna (alla 20), men är det ett hållbart alternativ idag?
Finns det inte en materiell grund för den typ av vänsterpolitik vi har idag, där medelklassens "identiteter" allierar sig med invandrargrupper och andra otraditionella subalterner genom att kräva att stat-marknad-hybriden blir mindre marknadifierad och mer statifierad? Det finns det ju, och det tror jag "alla" håller med om. Men då kommer följdfrågan: finns det en materiell grund för att frångå denna politik till förmån för en "ren" eller "rak" klasskamp av den typ vi hade för hundra år sedan? Inte så vitt jag kan se.
ReplyDeleteEn av den moderna arbetarrörelsens materiella förutsättningar var industrialismen, och den därtill hörande ekonomiska tillväxten. En av många konsekvenser av detta är att arbetarrörelsen ständigt kunde kräva (och få) mer. Inte bara mer av kakan, utan en allt större kaka.
ReplyDeleteNå, hur är det idag? Sätter inte klimatkrisen, den allmänna ekologiska krisen, och den begynnande energi- och resurskrisen *objektiva materiella gränser* för det moderna samhället, inte bara industrisamhället utan även det s.k. tjänstesamhället?
Men i så fall existerar ju inte längre den klassiska arbetarrörelsens materiella förutsättningar.
Däremot finns det materiella förutsättningar för annat. Kamp mellan olika etniska eller religiösa grupper, exempelvis. Auktoritära regimer av förmodernt snitt. Allmänt "folkliga" revolter, fast utan den historiskt framåtsyftande dynamik marxisterna trodde sig se under 1800-talet och 1900-talet.
Och så vidare.
Det ovanstående betyder att man inte längre kommer att kunna möta SD med traditionell sosse- eller vänsterpolitik. Vilket är vad den anti-identitetspolitiska vänstern förespråkar. Och på en väldigt bra dag t.o.m. Aftonbladets ledarsida.
ReplyDelete"Om vi bara ger de där jävla vita manliga knegarna som röstar på SD mer välfärd via den starka staten och det starka facket, så kommer de såklart att börja rösta på SAP igen. För så har det ju varit sedan 1917-21".
Ett fascistiskt parti skulle enkelt kunna svara: "När vi tar makten, kommer vår stat att äga och kontrollera en stor del av näringslivet. Vilket gynnar vår etniska grupp. Dessutom är resurserna begränsade. Vi kommer alltså att äga och kontrollera dessa begränsade resurser. Ingen annan."
Och vad ska den röd-röda vänstern svara på det?
Den röd-röda vänstern kommer med stor sannolikhet bara att fortsätta vegetera i realvänsterns utkanter. Alltså den realvänster som är integrerad i hybrid-systemet och representerar allt den stålhårda marxistiska vänstern säger sig hata.
ReplyDeleteOch apropå uppluckrad klassröstning...
ReplyDeletehttps://tobiashubinette.wordpress.com/2022/09/14/stockholm-ar-nu-sds-svagaste-faste-i-landet-pa-kommunniva/