Ett litet tankeexperiment

Tanken att Jesus aldrig har funnits (på engelska ”mythicism” eller ”the Jesus Myth theory”) betraktas tydligen som helknäpp av de flesta etablerade akademiker inom nytestamentliga studier och liknande ämnen. Bart Ehrman är ett exempel. Observera att detta alltså är tanken att Jesus  inte var en historisk person av kött och blod (med ett romerskt folkräkningsnummer och en fast adress för skattskrivning, får man förmoda). I denna mening var Jesus en myt. Man skulle ju kunna tänka sig att Jesus på något sätt har ”existerat” ändå, kanske i någon slags andlig mening, eller i en annan dimension. Den mest akademiskt kompetente myticisten, Richard Carrier, menar att de tidigaste kristna betraktade Jesus som verklig i *denna* mening, lika verklig som t.ex. Satan (som ju inte heller är en ”historisk person” i världslig bemärkelse). 

I detta blogginlägg tänker jag så att säga agera Djävulens advokat och försvara ståndpunkten att Jesus faktiskt inte har existerat, givetvis utan att ta något som helst ansvar för det jag skriver. Jag tror nämligen att man rationellt kan försvara denna åsikt, vilket är det enda detta tankeexperiment ämnar demonstrera.

Evangelierna skrevs mellan år 70 och år 100. Om evangelierna innehåller verkliga historiska traditioner om en verklig man, Jesus av Nazareth, måste dessa traditioner givetvis ha varit kända även för Paulus. Hans epistlar anses i allmänhet ha skrivits mellan år 50 och år 60 (d.v.s. de autentiska epistlarna – bibelkritiska forskare menar att många av dem är senare förfalskningar). Så hur kommer det sig att Paulus aldrig någonsin citerar en evengelietradition om Jesus? Han citerar varken källa Q, källa M, källa L, proto-Markus, eller allt vad de där hypotetiska källorna kallas. Tvärtom: när han nämner Jesus gör han ofta uttalanden som motsäger evangeliernas, antingen implicit eller explicit. Han nämner aldrig jungfrufödseln, exempelvis. Explicit säger han att Kefas (Petrus) var den förste som såg Jesus efter uppståndelsen – enligt evangelierna var det Maria Magdalena. (Förutom korsfästelsen och uppståndelsen verkar sista måltiden vara de enda evanglieberättelser som nämns i Pauli brev.) Vad som är ännu märkligare är att Paulus aldrig citerar evangelietraditionens Jesus ens när detta skulle stärka hans position. Hans konflikt med Petrus och Jakob handlar bl.a. om ren och oren föda. Varför citerar han aldrig Jesus-orden ”det är inte det som kommer in i munnen som är orent, det är det som kommer ut ur munnen som är orent”, och så att säga få det hela överstökat? Detta är kompatibelt med tanken att dessa ”traditioner” hittades på av evanglieförfattarna flera årtionden senare och således inte existerade när Paulus skrev – det var den paulinska kyrkan som lade orden i Jesu mun retrospektivt.

Det är ju också märkligt att Paulus så hårt betonar att han inte fått evangeliet från någon människa, utan endast genom en uppenbarelse från Jesus Kristus. Det tyder på att kriteriet på en verklig apostel inte var att denne träffat en jordisk man vid namn Yehoshua, utan att han (eller hon) mottagit en viss sorts översinnliga budskap. Varför skulle Paulus annars framhålla att han knappt träffat de andra apostlarna? Om Jesus var en verklig historisk person med den dignitet han tillskrivs i evangelierna borde Paulus ha gjort tvärtom – betonat att han ständigt umgåtts med ögonvittnen till Jesu förkunnelse och verksamhet innan korsfästelsen, för att sedan ”spinna” budskapet i lämplig paulinsk riktning (vilket mycket riktigt är vad vi finner i de senare traditionerna).

Om man är bibelkritiker men ändå anser att människan Jesus har existerat, så finns det egentligen bara en trovärdig förklaring till Paulus´ märkliga tystnad. Det är att han var heretiker! Han citerade inte Jesus eftersom han inte kunde göra det. Det var de judekristna med Jakob i spetsen som hade rätt. Jakob var ju dessutom Jesu köttslige broder. Paulus´ budskap var en serie nymodigheter som inte gick att motivera annat än genom nya uppenbarelser av rent övernaturlig karaktär. (Jag antar att församlingen i Galatien också måste vara heretiker enligt detta scenario, eftersom de avkräver Paulus bevis på att han aldrig fått sitt evangelium från människor.) Det finns dock ett ganska starkt argument mot denna idé: Paulus´ motståndare citerar aldrig Jesus heller. NT innehåller som bekant en epistel som tillskrivs Jakob. Vi kan givetvis inte veta om den verkligen skrevs av honom, men den innehåller vad som med stor sannolikhet är en polemik mot Paulus (det var därför Luther långt senare ville avlägsna Jakobsbrevet från Bibeln). Det märkliga med detta brev är att det aldrig citerar Jesus, utan ständigt hänvisar till Gamla Testamentet! Men om den judekristna traditionen är den sanna och kommer från Jesus av Nazareth, borde författaren givetvis citera just Jesus av Nazareth, denne store rabbi som dessutom var Herre och Guds Son. Varför citerar inte ”Jakob” Jesus när denne säger ”jag har inte kommit för att upphäva lagen, utan för att uppfylla den”? Varför hänvisar han inte till traditionen enligt vilken Jesus frälser utifrån gärningar, inte utifrån tro? (Matt 25:31-46)

Det förefaller som om evangelietraditionen inte existerade före det att evanglierna faktiskt nedtecknades, 40 till 70 år efter Jesu passion. Detta är kompatibelt med tanken att Jesus aldrig har existerat – det enda som fanns var mer eller mindre kreativa skrifttolkningar (av GT) kombinerade med övernaturliga uppenbarelser.

Ett annat tecken som tyder på detta är att det finns en märklig tradition enligt vilken Jesus levde 100 år före Kristus! Den nämns av Epifanius (som givetvis tar kraftigt avstånd) och verkar även ha påverkat Talmud, där ”Yeshu” (som antagligen är Jesus) blir avrättad under hasmonéerna, inte av romarna. Hur kunde en tradition av detta slag ens uppstå, om ”alla” visste att Jesus blev avrättad på order av Pontius Pilatus? Kanske för att Jesu avrättning *måste* ha ägt rum antingen omkring år 30 eller omkring ett århundrade tidigare, eftersom Danielsbokens profetior om en Messias som blir dödad kan översättas på två olika sätt, så att man hamnar i just dessa tidsperioder. Det är förenligt med tanken att Jesus var en myt konstruerad på basis av GT:s profetior. Det är svårare att se hur en sådan tradition kan uppstå om Jesus var en verklig historisk person...såvida man inte antar att det fanns två Jesus eller Jesii, den ene identisk med Rättfärdighetens Lärare (Alvar Ellegårds teori!) medan den andre är ”vår” Jesus, och att båda trodde sig vara den Messias som omnämns i Danielsboken. Förvisso inte omöjligt, men antagligen omöjligt att bevisa.

Man undrar också exakt vad i evangelierna som ”måste” vara historiskt källmaterial? Ger evanglierna verkligen det intrycket? Det verkar snarare vara en salig röra av GT-anspelningar, uppenbara myter eller allegorier, karaktärer med omöjliga namn, uppenbart omöjliga situationer, historiska felaktigheter, och ständiga motsägelser evangelierna emellan. Lägg därtill mirakelberättelserna, som sekulära akademiker rimligtvis inte kan acceptera. Eftersom sekularisterna rimligtvis erkänner att det trosbaserade inslaget i evangelierna är väldigt starkt, uppstår frågan vad som är verklig historia? Ett ”kriterium” på detta som brukar användas kallas på engelska ”the Criterion of Embarassement”. Det går ut på att vissa uppgifter i evangelierna var så pinsamma för den tidiga kyrkan att de helt enkelt måste ha varit sanna, och dessutom allmänt kända, annars hade de inte nedtecknats. Ett klassiskt exempel är hur Jesus döps av Johannes Döparen. Dopet var ju till syndernas förlåtelse, men enligt kristen teologi var Jesus syndfri. Dessutom stod han högre än Johannes, så varför låta sig döpas av honom? Slutsats: att detta måste ha hänt, och att den historiske Jesus alltså var en anhängare till Johannes. Mot detta kan dock invändas följande. Evangelierna nedtecknades minst 40 år efter denna händelse och dessutom efter det judiska kriget (som ödelade stora delar av Palestina). De lästes framförallt av grekisktalande kristna utanför Palestina. Det totala antalet personer som ”kände till sanningen” måste ha varit ytterst begränsat, och dessutom kunde vanliga kristna i t.ex. Rom knappast ta sig till Jordandalen och intervjua eventuella överlevande ögonvittnen till det kontroversiella dopet... Omvänt så var det väldigt lätt att hitta på, dra ifrån och lägga till – något ju sekulära akademiker erkänner att evangelisterna faktiskt gjorde! Det är alltså betydligt troligare att den som nedtecknade historien om dopet inte tyckte att det var pinsamt – det var något senare generationer fick för sig.

Det finns tre problem till med detta kriterium.

För det första är det väldigt vanligt att människor (inte bara religiösa!) tror på ”fem omöjliga saker innan frukost”, inklusive sådant som är självmotsägande eller pinsamt för utomstående. Dynamiken inom en liten religiös grupp är sällan eller aldrig ”vad skall majoriteten säga” (eller vad ska forskare säga om 2,000 år). För det andra kan vi studera hur nya religioner som uppstått under de senaste 200 åren hanterat pinsamheter. De har praktiskt taget aldrig ”erkänt” genom att notera allmänt kända pinsamheter i sina heliga skrifter eller hagiografier. Tvärtom! Trots att vi idag kan dokumentera sanningen om nyreligiösa rörelser och deras anspråk, så är den vanligaste strategin att helt enkelt ljuga, förneka och förfalska (eller inte bry sig om vad kritikerna säger). Det går att bevisa att L Ron Hubbard ljuger om sin bakgrund inom amerikanska flottan, ja, det är ”allmänt känt” bland dem som bryr sig, men scientologerna fortsätter att förneka fakta ändå. Om de kristna hade känt sig besvärade av Johannes, hade de helt enkelt kunnat blanka historien, oavsett hur många utomstående som ansåg sig ”känna till sanningen”. För det tredje finns det inget som tyder på att judar eller hedningar blev omvända till kristendomen genom att rationellt sitta och väga olika påståendens sanningshalt eller ”pinsamhet”. Får man tro NT skedde omvändelser i allmänhet genom mirakler, retoriska predikningar eller GT-studier. Det kristna verkligen upplevde som pinsamt var att Jesus inte kom tillbaka under deras livstid, något som dock inte bevisar att Jesus verkligen sade dessa saker. Det visar bara att de urkristna hade denna föreställning om honom.

Klart slut.