Friday, July 27, 2018

Blame the masses



Amadeo Bordiga became the leader of the Communist Party of Italy in 1921, but was replaced by the more famous Antonio Gramsci in 1924. Bordiga and his dwindling band of followers were eventually expelled from the world Communist movement on the orders of Stalin. Today, Bordiga is almost unknown, although a few "Bordigist" groups are still active in Italy and France. Few articles by Bordiga have been translated into English, and those that have are usually anonymous. The politics of the Bordigists are hard to fathom, but seem to be a very abstract and dogmatic form of Marxism-Leninism, so dogmatic that even Lenin himself criticized Bordiga for being too sectarian and ultraleft (it takes one to know one?).

"Murdering the Dead" is a booklet published by Antagonism Press, which seems to be an anarchist group. It contains six articles by Bordiga, plus a short introduction by the publishers. It's unclear why anarchists would want to translate and publish texts by a super-authoritarian Communist? The publisher has decided to give Bordiga a quasi-Green, anti-civilization "spin", a bit like Jacques Camatte (an ex-Bordigist reviewed by me elsewhere).

While this is probably the wrong way to read Bordiga, his articles do contain formulations that easily render themselves to such an interpretation. Thus, Bordiga attacks "Progress" and "Civilization", the specialization of labour, the subordination of men to machines, and at several points suggests that precapitalist modes of production had better safety thinking and long-term planning. There's also a curious footnote, either by Bordiga himself or added by the editors, which talks about the chivalry of the feudal nobility! Since Bordiga also extols the virtues of the early capitalists and industrialists, while demanding a collective economy based on advanced technology, I suspect that his "primitivist" formulations are a form of subtle irony. But yes, Bordiga seems to put more emphasis on environmental destruction, including deforestation, than more dogmatic Marxists.

Bordiga's articles are peculiar in other ways as well. They are heavily sarcastic, something I did not expect from a writer usually considered a super-theoretical bore. At one point, he calls Stalin "big moustache"! Also, the articles frequently seem to "blame the masses" for the failures of the system. Bordiga loathes his native Italy, with its corrupt politicians, greedy bureaucrats, incompetent engineers and lazy populace on constant look out for new handouts. The finance minister Ezio Vanoni is a special object of spite - according to the editors, the hapless Vanoni introduced an income tax which entered the Guinness Book of World Records as "the least paid tax in the world". The titles of Bordiga's articles are also pretty strange, and frequently sound Situationist: Murder of the Dead, Weird and Wonderful Tales of Modern Social Decadence, Doctrine of the Body Possessed by the Devil...

The articles also contain frequent contradictions. As already noted, Bordiga could be given an "anti-progress" spin, but at other times, he rather attacks capitalism for being too inefficient, and harks back to the "heroic" period of early Italian capitalism, before corruption and stagnation set in. Was Bordiga unsure whether he wanted to be a Luddite or a Saint-Simonist? Another contradiction concerns the Soviet Union, which the author denounces as "state capitalist". However, he also says that capitalism means independent firms and the abolition of rigid castes and estates. In the land of "big moustache", however, firms were not independent while the labourers were virtually enserfed. North Korea would become even worse, yet that too is "capitalist" according to the Bordigists. Somehow, this doesn't compute.

I'm not sure who (except me) would be interested in purchasing "Murdering the Dead", but I give it the OK rating for at least making me bewildered...

7 comments:

  1. Jag stötte först på bordigismen i mars 1971. På et bokcafe´upptäckte jag en tidning som hette "Kommunistisk Fackoppostition" . Den såg lite udda ut, och utgiven av något som kallandes "Internationella Kommunistiska Paritet" som jag aldrig hot talas om, så jag köpte den.

    De lät ungefär som errare, fast värre, men angrep Stalin. Men inte för att han var diktatorisk, utan för att han... införde demokrati i Sovjet. De använde med förkärlek paroller som "för proletariatets terroristiska diktatur". De anklagade KFML för att vara demokratiska och legalistiska. på ett ställe skrev de ungefär . "här avslöjar KFML sitt småborgerliga, legalistiska borgerligt demokratiska ansikte. Fy fan!"

    Deras favoritparoll var annars "tillbaka till den totala och ovarslade generalstrejken" . Jag kunde inte förstå hur en generalstrejk kunde vara ovarslad.

    Det hela var mystiskt.

    Ungefär ett år senare mötte jag en man som var med i den gruppen. Han besökte det trotskistiska bokkaféet "Röda Rummet" och det visade sig att gruppen i Sverige nyss hade brutit med den internationella bordigismen . Numera ansåg de att vii levde i en kontrarevolutionär epok (det var alltså 1972, mitt under vänstervågen) och att därför var allt politiskt arbete farligt, för man kunde dras in i opportunistiska eftergifter. Så det enda man kunde ger var teoretiskt arbete och vänta på bättre tider. Det borde man göra på heltid och inte jobba.

    En man som i motsats til ex-bordigiosten arbetade, frågade honom hur han själv, om han nu mot förmodan skulle bli övertygad, skulle kunna sluta jobba och endast syssla med "marxistisk" teori på heltid. Vad skulle han leva av? Den arrogante ex-bordigsiten tittade nedlåtande och paternalistiskt på honom och sa "ja, jag förstår att det kan vara ett problem, om man är i din situation". Jag undrade om vår ex-bordigist själv levde på pappas pengar, eller så.

    Till sist slår de 1973 sina påsar ihop med resterna av den nyligen nedlagda Manifestgruppen och bildade en ny grupp utan namn. De gav ut en tidning där de sa att arbetarklassen inte längre var en revolutionär klass utan att revolutionen ska ske genom en "revolutionsrörelse i samhällets alla sektorer". I tidningen fanns en bild ab en naken leende kvinna som höll i en pistol och sa "revolutionen är inte teori, den är handling". Tidningen gav ett både utflippat och dekadent intryck.

    Från "proletariatets revolutionära diktatur " och "ovarslad generalstrejk" över elitistiskt teoretiserande till närmas dekadent flum - på ca två år!

    ReplyDelete
    Replies
    1. "De gav ut en tidning"... som så vitt jag fattar endast kom ut i ett nummer, sedan lades den ned. Det kanske inte ens var menat som en tidning, utan kanske.var avsett som en pamflett. Den var stencilerad, så det är nog ingen mening att leta efter den på KB.

      Delete
    2. Menar du IKP:s stencilerade material? Det finns på KB. Eller menar du den utflippade tidningen? Du har rätt, den har jag aldrig hört talas om! Wow, du är grymmare sektolog än övertecknad!

      Jag tror att "ovarslad" skall tolkas så att säga bokstavligt. LO skall alltså inte officiellt varsla strejken via de sedvanliga legalistiska kanalerna, utan helt enkelt bara utlysa den (som en slags vild generalstrejk?). Detta är mycket viktigt, menade IKP, för att visa att man är mot allt "klassamarbete", etc.

      Jag undrar om den här gruppen kanske var dekadent och "småborgerlig" redan från början? De kanske anslöt sig till IKP inte för att de var hårda och fyrkantiga, utan för att de ville tillhöra den häftigaste röda gruppen, eller något sådant?

      Delete
    3. Ja, jag menar den utflippade tidningen.
      Den ex-bordigist jag träffade 1972 gav kanske inte intryck av att vara dekadent. men däremot "småborgerlig" på ett mycket elitistiskt sätt. Man fick faktiskt intrycket av att han föraktade alla som inte kunde fördjupa sig på heltid i studier av ex-bordigistisk "marxism" pga att de måste arbeta.

      Delete
    4. Eller förresten, inte småborgerlig utan aristokratisk. Småborgare brukar ju snarare idealisera arbete, i alla fall orm det utförs av flitiga småföretagare med Gnosjö-anda. Men det här var något som sagt närmast aristokratiskt. Ett överlägset förakt för alla som inte hade de ekonomiska förutsättningarna att studera sektmaterial under alla dygnets vakna timmar.

      Delete
    5. Det finns ju en viss typ av politiska sekter där man i princip måste studera sektmaterial under alla dygnets vakna timmar, om IKP var sådana så är det ju inte så konstigt att deras "ovarslade" generalstrejk förblev väldigt avlägsen...

      Delete
  2. "Wow, du är grymmare sektolog än övertecknad!" Är nog en åldersfråga. Det är lättare att hålla koll på vad som hände ett visst år om man var med då (vilket jag var) än om man. långt senare försöker snoka reda på det via KB , Arbetarrörelsens arkiv etc.

    ReplyDelete