Kalla kriget är över, mannen. Visst, Vänsterpartiet är problematiskt på olika sätt, men den egentliga orsaken till att SAP inte vill släppa in dem är såklart att socialdemokraterna är det traditionella maktpartiet. Något de inte upphörde att vara när de "drog åt mitten" (gick åt höger). Om sanningen ska fram.
I och för sig ganska anmärkningsvärt att SD faktiskt tappade väljare till Liberalerna. Vågar man gissa att dessa personer under normala omständigheter valt att gå till Moderaterna istället? SD verkar alltså ha tappat många väljare till partiet som i fyra års tid försökt krama ihjäl SD. Vilket skulle kunna tolkas som att Ulf Kristerssons strategi varit framgångsrik.
SD är dock fortfarande ett relativt stort parti (17,5%) så M har fortfarande en lång bit kvar till mål, om man säger så. Det är också oklart varför vissa väljare bytte parti. Tror de att M blivit genuint invandringskritiska? Eller är det SD:s Ryssland-relaterade skandaler som avgjort? Ingen aning.
Från Tobias Hübinettes blogg.
Tja, vi får väl se om den här jokern i leken har rätt även denna gång...
Anekdoten är dock intressant. På fler än ett sätt.
Idag är tydligen Kanelbullens Dag. Kanske något för talmannen att hålla i minnet...? Han kan ju toppa med alkoholiserad julmust, också!
Kommer någon ihåg den där tönten Hans Rosling, som under några år närmast promoterades som en allvetande Messias av mindre nogräknade (och lika töntiga) delar av etablissemanget? Nä, just det.
Which was my point.
Hade han fortfarande varit i livet hade han väl tvingats kommentera regeringskrisen också...
 |
| - Jag röstar på Norrlandspartiet, mannen! |
Det är inte klanröstning, det är faktiskt *etnisk* röstning. Döh! Lär er skillnaden, svennar!!!
Med tanke på de stundande världskriserna (för att inte tala om den vi redan är inne i) är det parlamentariska spelet direkt pinsamt. Och faktiskt lite oroväckande. Om det här fortsätter även framöver är det ganska uppenbart hur det kommer att sluta. Politikerföraktet, ni vet.
En Bonaparte eller Caesar kommer att korsa Rubicon och entlediga de ständigt tjäbblande parlamentarikerna och parlamentaristerna. Inte i närtid, förvisso. Men förr eller senare. Vänta några årtionden och se själva.
Om bonaparten har några lösningar återstår väl att se. Kanske inte. Men eftersom ribban för en övertygande bonapartist är väldigt lågt satt (jag menar, du behöver i princip bara överträffa Trump) så kommer folket ge honom "förtroende att bilda regering"...
Bara en liten reflektion.
När jag var barn hade politiker och medierna något slags moralpanik över något de kallade "det ökande politikerföraktet". Det var närmast som ett mantra. Varje gång en politiker sade eller gjorde något korkat, sade någon förståsigpåare oroligt "det här riskerar att spä på det ökande politikerföraktet".
Jaha.
Med tanke på att valdeltagandet var typ 95% så undrar jag ibland om detta kanske var något överdrivet? Påspätt, så att säga?
Idag är det ingen som bryr sig om det där ökande politikerföraktet längre. Ja, ni vet säkert vad jag menar...
 |
| Svart svan och röda rosor |
Som jag konstaterade i kommentarsfältet till förra inlägget, så hade jag förväntat mig något slags politisk judo från SAP för att lösa upp knutarna i regeringsfrågan.
Jag hade inte väntat mig politisk harakiri...
Men okej, jag antar att Maggan bara bluffar. Frågan är hur Nooshi tänker syna bluffen? Krama Simona Mohamsson? *Kan* hon syna?
AB:s politiske kommentator Cantwell har en viss poäng när han skriver att de rödgröna partiernas regeringsalternativ / budgetförhandlingar (om och när dessa väl kommer till skott) kommer att vara "ett bröllop i helvetet"!
Det slog mig just att Vänsterpartiet har sagt saker som mycket väl kan bli klassiker. Klassiska memes, kanske? Som när Dadgostar förminskade anklagelserna om valfusk i Borlänge med orden "Jag kan inte se att det skulle påverka. Det rör sig om så få röster". Eller när Ida Gabrielsson sade apropå den famösa delfinbilden att "alla förstår nog att det här var utlagt av en kommunikatör".
Något säger mig att folk kommer påminna V om dessa uttalanden i framtiden...
Partiet kanske borde sparka sina kommunikatörer?
I själva verket var det exakt ingen alls som "förstod" detta, men okej, det tyder väl på att Nooshi Dadgostar faktiskt behöver "kommunikatörer". Eller att Ida Gabrielsson gör det...
Geezus. Det här börjar bli lika dumt som under Gudrun Schyman. Eller faktiskt ännu dummare. Kremlologin övergår i delfinologi.
Rubrik i Aftonbladet just nu. Låt mig gissa. Handlar inte om måndagens talmansval?
 |
| Credit: tv4.se |
Här är en gissning: Vänsterpartiet vet att det parlamentariska läget är hopplöst. Samtidigt sitter partiet fast just i parlamentarismen. Vad göra? Genom att stenhårt insistera på ministerposter (eller rättare sagt *låtsas* insistera) kan partiledarna övertyga gräsrötterna om att de är stenhårda rödingar och faktiskt "gör" något. När de i själva verket inte gör ett skit.
Men nu verkar det som att Nooshi & Co målat in sig själva i ett hörn. De måste fortsätta LARP-en om ministerposterna, trots att den är uppenbart absurd. Och i värsta fall riskerar att leda till ett nyval. Som "de rödgröna" mycket väl kan förlora. Vilket leder till följdfrågan: Är Vänsterpartiet en sekt?
Satt just och funderade när det här skulle komma upp till ytan. Tog mindre än en vecka...
Ulf Kristersson har tydligen gått ut och sagt att Tidö är över. Så jag antar att det nu står SD fritt att gå tillbaka till att LARP-a strasseriter eller något sådant...
