Wednesday, August 12, 2020

Tidlösans bekännelser (del 3)

Jag har inget "alternativ" till materialismen eller kristendomen, men jag har börjat misstänka att ett sådant kanske ligger väldigt långt bort från våra gängse livsåskådningar. Är det så säkert att det bara finns *en* sann religion, eller att "alla religioner är sanna eftersom de leder till samma mål". Här är en radikal tanke: alla religioner är sanna trots att de leder till olika mål! Enda sättet att göra troligt att det övernaturliga existerar är genom övernaturliga upplevelser, men de verkar ju bekräfta alla religioner och religiösa föreställningar: animism, panteism, polyteism, monoteism. Både personliga transcendenta skapargudar, opersonliga världssjälar och personliga men begränsade andeväsen passerar revy. Tänk om alla är sanna? Eller tänk om alla är...falska? Astralvärldens bländverk...

Det slog mig just att folk ser demoner också!

Skulle man på något sätt kunna hävda att vissa av dessa religioner trots allt är "högre" och därmed sannare än de andra? För kristna är det självklart att kristendomen är högst. Den utlovar ju personlig odödlighet (inklusive kroppens uppståndelse), och talar om en personlig gud som t. o. m. älskar syndarna. Ondskan besegras totalt och världen förnyas. Men vad är det *egentligen* som säger att detta är den högsta möjliga religionen? Varför är det inte högre att uppgå i Brahman och bli ett med det kosmiska medvetandet? Varför måste min personlighet prompt bevaras? Varför måste jag ha en kropp? Implicerar inte detta begränsning?

Även antropocentrismen kan ifrågasättas. Varför skulle människan spela en central roll i ett oändligt andligt och materiellt kosmos? Om det finns ett frälsningsdrama som gäller oss, så gäller det *bara* oss. Inte marsianerna, neandertalarna eller Gaia i dess helhet. Ibland undrar jag om vi befinner oss så långt ner i tillvarons stora kedja att vi helt enkelt inte kan förstå det gudomliga. Det skulle ju faktiskt förklara ett och annat!

Oklart om fortsättning följer.


Tidlösans bekännelser (del 2)



Varför blev jag då inte kristen? C S Lewis sade skämtsamt att han några år innan sin omvändelse accepterade "hela kristendomen utom själva kristendomen". Något liknande kan väl sägas om mig. Problemet är Bibeln. Den verkar nämligen inte vara riktigt...sann. Vad jag uppfattat som huvudproblemet har varierat genom åren. Just nu är det väl apokalyptiken. Det framgår väldigt tydligt av många NT-böcker att apostlarna förväntade sig Jesu andra ankomst mycket snart, och Jesus själv sägs ha gjort tydliga uttalanden åt det hållet.

Men han kom ju inte tillbaka. Detta är ytterst märkligt, om man tar Bibeln på allvar. Jesus sägs ha varit Guds son, han sägs ha undervisat lärjungarna i 40 dagar efter uppståndelsen, och Paulus hade regelbunden övernaturlig kontakt med både Kristus och Helig Ande. Johannes fick rentav en direkt uppenbarelse om vad som snart skulle ske. Är det inte märkligt att *alla* dessa personer så *totalt* missförstått Jesus? Nej, det är det nog inte.

Urkristendomen är av allt att döma en misslyckad apokalyptisk sekt...

Jag vet förstås att det finns alternativa tolkningar, men jag uppfattar ingen av dem som särskilt övertygande. En del försöker allegorisera Kristi andra ankomst ("hjärtats apokalyps"), men det låter sig knappast göras. Nog är det meningen att det ska tolkas bokstavligt. Och det gör att de platoniserande och gnostiska versionerna av kristendomen också blir problematiska.

Om inte kristendomen inte är sann på en väldigt central punkt, vad är då alternativet?

Fortsättning följer (kanske)


Tidlösans bekännelser (del 1)

Jag betraktade mig som materialist fram till ungefär mitten av 00-talet. Jag har dock senare insett att min "materialism" egentligen var en form av teleologisk krypto-panteism, så kryptisk att jag knappt förstod det själv. Om man anser att hela universum har något slags mening eller mål som finns förborgat som en potential redan i urtillståndet och sedan vecklar ut sig i historien, så är man strängt taget inte materialist.

Under en kort period på 00-talet (ett år kanske) försökte jag faktiskt vara konsekvent materialist. Det gick inte riktigt. Jag blev mest bara depressiv. Till slut lämnade jag materialismen bakom mig. Det fanns flera anledningar till detta. En var väl närmast psykologisk. Materialismen gör tillvaron meningslös. En annan kan sägas vara filosofisk. Jag trodde väldigt hårt på en objektiv moral, men hur ska man kunna motivera den utan hänvisning till någon form av transcendent princip? Jag insåg även att man rent principiellt inte verkar kunna reducera medvetandet till materia. Två böcker som påverkade mig var "The Mysterious Flame" av Colin McGinn och "The Mystery of Consciousness" av John Searle. Ironiskt nog är båda författarna materialister!

En annan sak jag reagerade på var nära-döden-upplevelser (NDU eller NDE). Jag tror att jag hörde talas om dem redan på 90-talet. Jag blev förbryllad. Det verkade inte finnas någon uppenbar materialistisk förklaring. Men eftersom jag alltså betraktade mig som materialist lade jag dem åt sidan ändå. Senare blev NDEs ett av de starkare tecknen på att det faktiskt finns en andlig eller övernaturlig sfär av tillvaron.

Något bestämt alternativ till materialismen hade jag inte, men mina tankar pekade i riktning mot dualism, kanske rentav deism. Under en period var jag sympatiskt intresserad av kristendomen. Den har vissa trosföreställningar som jag uppfattade som intressanta: en personlig gud, antropocentrism, tanken att världen är "fallen" och alltså inte är menad att se ut som den gör nu, tanken att ondskan är en verklig makt och alltså inte en illusion eller något rent kaotiskt, och den så att säga populistiska synen på frälsning. Bland annat!

Jag förstår inte panteismens attraktionskraft. Den verkar vara ett slags förandligad materialism. Vad är *poängen* med att bryta med materialismen och ateismen om ondskan ändå är oundviklig, overklig eller anses komma från Gud, en gud som verkar vara misstänkt lik människans så att säga freudianska undermedvetna? Jag kommer nog aldrig att förstå detta.

Fortsättning följer.







Monday, August 3, 2020

600 dollars now, or we riot






Varför handlar kravallerna i USA inte om det här? 

Den amerikanska senaten (som domineras av republikanerna) vill "tillfälligt" sänka arbetslöshetsersättningen för amerikaner drabbade av coronapandemin, från 600 dollar i veckan till 200 dollar i veckan (vilket är under minimilönen). Här har demokraterna valt att ställa sig på de arbetslösas sida. 

Det vill säga samma människor som är arbetslösa p.g.a. att samma demokrater för ett halvår sedan kraschade ekonomin och tillsammans med republikanerna röstade för ett "räddningspaket" som gav biljoner dollar till storföretag och liknande inrättningar?! Men okej, *tack så mycket* för A-kassan. 

Amerikansk politik kommer att bli mer intressant när Någon börjar driva den här typen av krav mer aktivt. Eller om "massorna" till slut får upp arschlerna från sofflocken och börjar nitälska lite, företrädevis med facklor och högafflar... 

Klippen härovan (på engelska) är från Jimmy Dore Show (som är väldigt vänstervriden) och från en intervju med Andrew Yang, en vänsterliberal tech-miljonär i Kalifornien som ställde upp i demokraternas primärval tidigare i år. 


Fackföreningar för Trump?


Den här typen av problem kommer att bli allt vanligare i framtiden, oavsett vad vänstern och miljörörelsen intalar sig själva... 

Artikel på engelska.


Next election issue?


The conflict between the NCAA and the state of Idaho continues. 


Hamas asset refuses endorsement of Hindutva goddess


Is this true?

Bernie Sanders refused Tulsi Gabbard´s endorsement

Herbalife for the people



An interesting article about the controversial MLM company Herbalife and its presumably equally controversial relationship with a certain Kamala Harris... 

Kamala Harris and Herbalife

Åh nej, håller de på med den här skiten fortfarande?



Är det här något slags macho-reaktion mot Greta Thunberg, eller vad? Fusion är i princip pseudo-vetenskap, och dessutom världens DYRASTE pseudo-vetenskap. Det är förmodligen billigare att skicka människor till Mars. Eller sluta använda eldningsolja... 


Galaxer i mina braxer



Det har tydligen kommit en bok om posadisterna. Den anmäls i Aftonbladet nedan. Jag har ju redan skrivit om de här tokstollarna (som faktiskt fanns på riktigt) här på bloggen tidigare. Ja, men det förstod ni väl redan? Vad jag inte vet är om boken ger ett glasklart svar på frågan om man verkligen kan bygga socialismen i endast EN GALAX. 

Proletärer på alla planeter, förena er!