Jag har länge undrat över vissa av SJW-arnas "projiceringar". De verkar så jäkla...konstiga. Dessutom undrar jag varför vita "raspessimister" kan finna saker av värde i t.ex. Hübinettes budskap.
Här har vi kanske svaret på båda problemkomplexen.
För att citera artikeln: "En grundregel här är att ett woke budskap är ”diametralt motsatt” till den grad att det slår över i sin motsats två gånger. Den postmoderna rödgardisten skyller vita för ”rasism” men är själv rasist mot vita och detta dessutom eftersom han eller hon är bärare av omedvetna rasistiska föreställningar om icke-vita. Nu rör vi oss in på verkligt dialektiska domäner, för dessa senare föreställningar är på samma gång medvetna och omedvetna. Det torde delvis vara därför vithetskritiker som DiAngelo finner ständigt ny publik i vissa kretsar, de känner igen sig i hennes erkännanden om fördolda rasistiska impulser."
Bingo.
Länk nedan.
Tror folk som vägrar erkänna ens en teoretisk möjlighet till rasskillnader ofta är i grunden rätt otäcka personer som innerst inne vet att de skulle börja agera som Himler om de accepterade att rasskillnader finns. Människor som har en lev och låt leva-leva-personlighet vet med sig att de kommer att agera något så när anständigt mot alla människor, med eller utan rasskillnader.
ReplyDeleteDet stämmer. Den aspekten finns definitivt.
ReplyDeleteEn bisarr aspekt av BLM-protesterna var ju hur vita aktivister stenhård skällde på svarta eller bruna poliser (ibland svarta eller bruna kvinnliga poliser) och överöste dem med okvädningsord av typen "jävla förrädare", etc. Det känns ju som ett "problematiskt" exempel på en slags tillåten krypto-rasism. Och varför tar sig *vita* rätten att kalla *svarta* för rasförrädare? Mer öppet var ju klassföraktet, som när vita aktivister skrek åt poliserna "jag har i vart fall gått på högskolan" (at least I went to college)!
ReplyDeleteEtt annat exempel är hur antivithet (som Critical Race Theory) egentligen underblåser vit identitet, till skillnad från den gamla anti-rasismen, där man betonade den universella aspekten. Det har påpekats att detta kan bli livsfarligt för anti-rasisterna själva, om de vita plötsligt sätter ett "plus" framför sin identitet, snarare än ett "minus". Sedan är jiddret igång... Man kan ju göra kopplingar till Hübinette-fenomenet här.
ReplyDeleteEn annan aspekt är ju det vita frälsarkomplexet. Vita trans-kids vill frigöra de svarta? Ööööh, vad? Men okej, White man´s burden kanske rent historiskt sett är något bättre än burdensome White man. Det vi ser nu är något slags absurd avart och kombination av båda sakerna!
ReplyDeletehttps://www.takimag.com/article/when-the-rainbow-goes-over-the-cliff/
ReplyDeleteHär gick det riktigt illa när HBTQ-brudar fick utlopp för sitt frälsarkom9lex. Hyteriskt rolig rubrik. Jim Goad är mästerlig med ord.
"They both decided that this was going to be the end. That if they can’t have their kids that nobody was going to have those kids".
ReplyDeletePardon me for thinking that this sounds intensely self-centered of these two homicidal dykes. And I beg you to forgive me yet again for suspecting that their adoption of a half-dozen black kids had nothing to do with the black kids and everything to do with posturing as righteous progressives.
Jim Goad fullkomligt karraktärdmördar(på goda grunder) både paret och regimmedias journalister som försöker förmildra ett oerhört grymt utvidgat självmord efter åratal av misshandel och vanvård.