En av bloggarna jag brukar följa kommenterar ofta poppmusik. Jag brukar ju inte göra det (utom ironiska kommentarer om Mello och ESC, då), men helt utan anledning tänker jag göra det nu. Ovanstående är ett bra exempel (bland många) på den musik jag brukade lyssna på i yngre år. Japp, jag är en tvättäkta 80-talspoppare. Med vissa avvikelser åt eurodisco-hållet (icke exemplifierat av låten här).
80-talet bästa musikårtiondet tveklöst. Upptäckte Slayer då. Tydligen har Tom Araya gått och blivit katolik nu. När fan blir gammal..
ReplyDeleteTyckte dock det var något pseudokatolskt över Slayer. Allt tjat om satan, blod och lidande i texterna lät mer som något en präst hotade församlingen med än den vanliga juvenila satanismen som alla tuffingar på den tiden trashade loss till.