Det populäraste inslaget på bloggen är tillbaka, här med ett meta-politiskt intressant försök att analysera "gentrifiering". Jag tror att skribenten missar en viktig aspekt: den privilegierade vita medelklassen bryr sig inte om invandrarna alls, så "anti-rasismen" är hyckleri. De vill däremot väldigt gärna ha gratis arbetskraft, så länge den är bosatt i segregerade områden...
Exaaakt!
ReplyDeleteStrasser, ja. Vid varje "nationellt" maktövertagande i vår del av världe där det har funnits vänsterfalanger bland de som tar över har dessa rensats ut ganska så snart.
ReplyDelete30 juni 1934 i Tyskland var ingen tillfällighet.För den som ex.vis läst Daniel Guerins "Fascism and big business" torde det vara klart att liknande utrensningar av vänsterflygeln skedde även i Italien efter att Mussolini tagit över.
Men även om de inte tar över en hel stat brukar samma sak hända. Straseriter tog över Nati0onal Front i England och försökte skapa en mera så att säga snäll "racialism" i motsats till hitleriternas "racism". De försökte till och med förbjuda rasistiska skämt i organisationen... Resultatet blev att organisationens bas blev både förbryllad och frustrerad. "Va fan, får man inte vara rasist längre i NF. "(Formuleringen hämtad från ett föredrag av Mattias Gardell).
Det slutade med att strasseriterna slängdes ut med huvudet före, och dess ledare tog det säkra före det osäkra och flydde från Storbritannien.
Det ser ut som att ett längre harmoniskt förhållande mellan militant nationalism och "socialism" verkar vara omöjligt. Och nu talar jag om vår del av världen, inte om koloniala och halvkoloniala länder.
PS. Alltså - naturligtvis kan det funka en relativt lång tid i länder som är utsatt för ett hårt nationellt förtryck från starkare kapitalistiska stater. Jfr Vietnam, Algeriet, Kuba, och överhuvudtaget i många länder i "tredje världen". Men i de länder som Lenin en gång definierade som "imperialistiska" verkar det ganska så snabbt få ett förskräckligt slut.
ReplyDeleteThis comment has been removed by the author.
ReplyDeletePPS.
ReplyDeleteFast parallellerna stämmer ju inte riktigt, i alla fall inte i Vietnam och Kuba. Eftersom ledarskapen där inte hade något med strasserism att göra.
Men förutom ev. Algeriet som jag nämnde kan man också lägga till Egypten under Nasser eller Argentina under Peron. Vänsterflygeln inom peronismen hade vissa drag gemensamma med"strasserism" och den motarbetades ofta, men krossades aldrig. I Nassers fall hade rörelsen en kombination av nationalism och vänsterdrag och överlevde i alla fall i 20 år.
Om "nationens" fiender är så konkreta som i dessa fall kan väster- och högerdrag förenas ganska så länge. Men i Europa, USA, Japan, Australien osv. - nja... nej.
Otto Strassers öde - jagad land från land i flykt från Gestapo - kanske säger något om strasserismens dilemma.
(Ja, ja, jag vet att en antikommunist skulle kunna säga samma sak om Trotskijs öde...)
Frågan är ju varför. Stalinister kan ta makten i imperialistiska länder, så varför kan inte vänsternationalister göra det? Har det något med "klassbasen" att göra? Strasserism kanske inte fungerar eftersom den av någon anledning inte kan appellera till den traditionella arbetarklassen, och istället blir en fraktion inom en "småborgerlig" eller "borgerlig" rörelse, som sedan utrensar den? Kort sagt, strasserismen saknar naturlig social bas. (Alltså den verkliga, renläriga vänsterfascismen.)
ReplyDeleteDetta betyder eventuellt att strasserismen kan bli starkare även i västvärlden om imperialismen faller sönder, och västländerna blir mer som bananrepubliker. Ett fenomen som peronismen skulle också kunna bli vanligare i en sådan situation, kanske i Frankrike eller Italien?
"Stalinister kan ta makten i imperialistiska länder"..
ReplyDeleteJa visst, men inte av sig själva. (Om inte Albanien och Jugoslavien var imperialistiska länder - jag är lite osäker på om de var det.) För annars var de enda imperialistiska länder som de tagit makten i de facto ockuperade av Röda Armén när det hände.
Östtyskland, Polen, Ungern, Tjeckoslovakien, Rumänien, Bulgarien...
Och i Jugoslavien och Albanien tog de makten i anti-fascistiska gerillakrig. I de flesta imperialistiska länder är gerillakrig en nästan omöjlig kampform.
ReplyDeleteJag tror i och för sig att det är möjligt för staliniserade kommunistpartier att ta makten i "västländer". Det som hindrade dem i t.ex. Italien och Frankrike var Stalins order, inte att det skulle ha varit omöjligt som sådant. Strasseriter verkar däremot vara omöjliga på ett mer fundamentalt plan, gissningsvis för att de varken har en bas inom arbetarrörelsen eller bourgeoisien, medan deras högerfascistiska medtävlare brukar skaffa sig det sistnämnda. Det förklarar kanske varför strasserit-liknande rörelser kan ta makten i "tredje världen". Om det varken finns en stark arbetarrörelse eller en bourgeoisie så kan en mindre grupp ta makten via militären eller något sådant. Jag kan inte så mycket om nasserismen, men baathismen verkar rent ideologiskt vara en närmast exakt blandning av stalinism och fascism! Det slog mig förresten att en extremt nationalistisk version av stalinismen skulle kunna uppfattas som "strasserism" också. Se Rumänien under Ceausescu samt Nordkorea.
ReplyDeleteTror att fascistiska regimer för det mesta varit beroende av storfinansen pga av krig som stått för dörren. När fascisternas finansiärer då säger "Hoppa" svarar fascistledarna "Hur högt?".
ReplyDeleteEller rättare sagt närindustrimagnaterna säger "Se till att de värsta rödingarna i era led fösvinner för gott" så svarar fascisterna "Hur många då!?".
Jag undrar förresten om det inte finns skillnader mellan Otto och Gregor Strasser. Otto verkade ju mer "traditionellt konservativ", medan Gregor var den utpräglade vänsternazisten...
ReplyDeleteHugge,
ReplyDeleteIroniskt nog verkar det alltså som om det fascistiska programmet bara kan förverkligas i länder som *inte* är imperialistiska enligt marxistisk definition!
Hmmm...
Tycker sossarna jakt på kommunister har stora likheter med nazisternas utrensning av strasserister. Dock i svensk barntillåten sossetappning. Inga långa knivarnas natt och dylikt barbariskt. I sverige gör vi inte så. Här använder vi oss av svarta listor och lite annan zerzetzung. Bara att njuta av föreställningen när lössen går ner och ramlar ur den rödan fanan av sig själva.
ReplyDeleteTja, är väl bara Italien som varit fascistiskt OCH imperialistiskt. Men det var mest wanna be imperialism för synns skull. Dock ingen tröst för etiopierna.
ReplyDeleteTidlösa
ReplyDelete"Otto verkade ju mer "traditionellt konservativ", medan Gregor var den utpräglade vänsternazisten..." Blandar du inte ihop dom nu?
Det torde vara tvärtom. Otto Strasser har ju själv beskrivit samtal med Hitler där Strasser krävde att NSDAP skulle bryta med borgarklassen och konfiskera den och Hitler svarade att Strassers linje var ren marxism, och att det skulle leda till ekonomisk ruin om det tillämpades. För att inte verka alltför mycket höger tillade Hitler bisarrt nog- att hans chaufför åt lika bra som han själv...
Skillnaden mellan Otto och Gregor var främst att Otto var en teoretiker, vilket knappast Gregor var. En annan skillnad var att Otto definitivt och relativt tidigt tog avstånd från NSDAP och därför lämnade Tyskland samma sekund som Hitler hade tagit makten. Vilket räddade hans liv. Gregor hade NÅN form av illusioner om möjligheten att åtminstone samexistera med Hitler i samma land, och stannade därför i Tyskland, vilket blev hans död.
PS. Och i mitten av 20-talet, före stalinismens seger i Sovjetunionen drev Otto Strasser (vet inte här om Gregor höll med) linjen att Tyskland efter att NSDAP hade tagit över borde söka samarbete med Sovjetunionen - vilket kanske inte var så utopiskt som det låter - Sovjet samarbetade bra med Atatürk i Turkiiet redan i tidigt 20-tal.
ReplyDeleteEn sak som i viss mån talar till båda brödernas fördel var väl att de lyckades få Julius Streicher att uteslutas ur partiet för "vulgär-antisemism" när Hitler satt i fängelset. När Hitler kom ut upphävdes uteslutningen.
.."där Strasser krävde att NSDAP skulle bryta med borgarklassen och konfiskera den"... Alltså flera år före maktövertagandet - det där med att konfiskera borgarklassen var något som NSDAP enligt Strasser borde sätta upp som en linje för vad de skulle göra när de fick makten. När Hitler vägrade bröt Strasser med partiet.
ReplyDeleteNågon kan ju förresten misstänksamt börja undra varför jag har ett så stort intresse för Otto Strasser att jag lärt mig allt detta. ;-)
Jag vet inte riktigt. Delvis för att han var något så så unikt som en nazist som kunde tänka och som kunde argumentera på ett logiskt och inte metafysiskt sätt. Och dessutom att han faktiskt inte heller verkade - ond...
Vad är förresten den marxistiska definitionen? Är det inte Lenins definition som är den vedertagna bland marxister även om den skillde sig från Marx?
ReplyDeleteDefinition av vad? "Imperialsmen" i Lenims mening fanns i så fall inte när Marx levde - den anses ha uppstått efter att den slutliga förvandlingen skedde från konkurrenskapitalism till monopolkapitalism. Vad Lenim gjorde var att ta ett begrepp som var mycket allmänt och gav det en definition som blev ultraspecifik. Utifrån Lenins definition var romarriket inte imperialistiskt.
ReplyDeleteVar nästan på väg att börja käfta om romarrikets eventuella brister som imperium här men det blir nästan Monthy Python Leninism då.
DeleteVad gäller nazism hade Trotskij en egen analys( definition. https://www.marxists.org/archive/trotsky/germany/1933/330610.htm
ReplyDeleteIntressant det där med Strasser. Jag har ju läst hans böcker och kommenterat dem här på bloggen. Där låter det som att han var eller blev mer konservativ, men det kan ju ha varit en täckmantel. Böckerna skrevs under kriget och gavs ut i USA eller UK.
ReplyDelete